Recension: Hästpojken

Titel: Hästpojken
Författare: Rupert Isaacson
Förlag: Ica Bokförlag
ISBN: 9789153431527
Pris: 186
Köp:här
Betyg:@@@@@

Ni vet den där oron som kommer över alla föräldrar när man jämför med barnen i sin omgivning. när man hör hur barn ska vara. vad de ska äta och vad de borde kunna. För Kristin och Rupert blir oron alldeles för verklig när det uppenbaras att Rowan arton månader är långt ifrån vad andra barn i omgivningen är just då. Det hugger i hjärtat när man läser boken. Det hugger, för att man själv alltid oroar sig för alla de där sakerna som kan hända ens barn. Det hugger, för att det kunde vara ditt barn!

Det hugger i bröstet när man, som läsare, känner av författarens smärta vid beskedet att sonen har Autism. Tänk dig att du står inför känslan av att du aldrig ska kunna kommunicera med ditt barn. Det är förkrossande och alla de drömmar du har om ett liv med ditt barn, de drömmar som följer längtan efter ett barn, de kraschlandar framför dina fötter.

Boken handlar om Rowan och hans föräldrar Rupert och Kristin. Och hur känslan av kraschlandning förändras när Rupert upptäcker hur Rowan utvecklas i kontakten med hästen.

Rupert beslutar sig för att ta med Rowan och frun till Mongoliet där hästar och shamansk healing förenas. Boken handlar om hopp för ett barn och familjen resa tillsammans. Hästpojken är en sann berättelse skriven direkt ur hjärtat.

Det är inte någon healingväckelsebok även om författaren själv anser att den såkallade healingen hos shamanen har gjort nytta så säger han också att Rowan fortfarande är autistisk men att resan påverkat honom positivt på så många sätt. Det handlar, helt enkelt, om en familjs önskan att göra allt för det barn man satt till världen och det är en väldigt fin bok oavsett om man är redan har egna barn eller inte.

 

Man blir aldrig nöjd …

Allting går så fort, men jag inser ju att man blir aldrig riktigt hundraprocent nöjd. I alla fall inte jag …just nu. Kanske är det mammasjukan?

För visst är det bra att Adde vrålar : Ja vad kul att vi ska till S (Dagmamman) och leka med alla barnen. Och visst är det bra för barnen att pappa har mycket mera ledigt och visst är det bra att jag hinner plugga och träna och allt det där som gör att jag snart är lärare och kan ha långa härliga lov med barnen.

Men … just nu då. Just nu när jag sitter mit i en astråkig föreläsning och egentligen vill ligga på golvet och ha en i varje knä och läsa sagor för.

Just då är det inte så kul att Adde älskar att flänga i skogen med dagmammans övriga barn eller att pappaledigheten är precis när jag kommer att sitta en hel dag till med den här svintråkiga föreläsaren (Är det förresten på något sätt obligatoriskt att vara tråkig när man kör universitetsföreläsningar?)…

fast i helgen är det bara vi. Mamma har skickat iväg pappa och farbror på en minisemester: De tror det är för deras skull … Men jag och barnen ska ha en mamma barn helg , så det så!

 

AIK-Adde firar SMguldet

Ända sedan AIK tog SM-guldet i söndags har Adde gått och trallat på en AIK ramsa.
När AIK tar SM guld
NÄR AIK tar SM guld!!
Då vill jag vara i Solna!!!

Det kan vara en miljöskada, jag ska inte säga hundra men jag brukar defacto inte gå hemma och skråla …nåja inte AIKramsor i alla fall.
Jag undrar om han snappade upp det på matcherna han varit med på?
Han verkar att tycka att det är jätteroligt i alla fall och visst, helt ärligt så är mamma kanske en aning stolt över sin unga gnagare;)

 

Alla helgona helgen

Jag är snäppet för gammal för att ha tagit till mig Halloween. jag tycker det är kul när barn kommer och klär ut sig och vill ha godis, men när halloween krockar med alla helgona blir jag nästan lite störd.
Idag var vi i alla fall och tände ljus på kyrkogården. Jag tänkte att det var gabnska bra eftersom det bekymrar Adde så mycket att morfar dog förra sommaren (Och han såg hur ledsen jag blev) och så har han pratat mycket om döden, eftersom katten dog i julas.
Så idag tände vi ljus för de döda på kyrkogården och om inte febern hade brutit ut på Adde sen så hade han nog tyckt att det var mer spännande för han var helt fashinerad av att det var så många som hade döda människor att tända ljus för.

 

Recension: 501 tips som underlättar föräldraskapet

Titel: 501 tips som underlättar föräldraskapet
Författare: Katarina Markiewicz
Illustratör: Unni Zetterling
Förlag: Ica Bokförlag
ISBN: 9789153432746
Pris: 133
Köp här
Betyg: @@@@

Om du inte trodde att du fått nog med råd från välvilliga föräldrakollegor så ska du definitivt köpa den här boken. Boken är en sammanställning av föräldratips från Vi föräldrar. Här finns det tips om sömnsvårigheter, tandborstning, hur man blir blöjfri och andra nyttigheter.

501 tips som underlättar föräldraskapet är lättläst med tydliga kapitelmärkningar, och är skriven i tipsform med stora trevliga illustrationer som avskiljare. Vissa bättre en del sämre och kanske inte helt pedagogiska, men boken bör finnas i varje hem. Perfekt att ta fram när tandborstningen krånglar och man är slut i huvudet av att komma på kluriga, lösningar på vardagsproblem som kan tyckas vara den tappraste övermäktiga efter en lång arbetsvecka.

Summering:

501 tips som underlättar föräldraskapet är en trevlig föräldrarkunskapsbank, där VI föräldrars läsare fått bidra med sina bästa tips för hemmet. En fantastiskt trevlig bok med många bra, och några mindre bra, utvalda tips för vardagssituationer. Rikt och trevligt illustrerad och ett måste i varje barnfamilj. KÖP!

 

Idas njurar!

Som om mammor inte var oroliga nog som det är. Måste barnen vara sjuka också?

Det började med urinvägsinfektion och hög feber för Ida. Ett antal sjukhusbesök senare(inkluderat nålstick, kontrastvätskor och mediciner) konstateras det alltså att det sitter i njuren.

Som om vi inte var oroliga nog ska vi nu vänta på ytterligare en remiss, på ytterligare röntgen, undersökningar, medicinering. Som om flera veckor , månader av väntan inte är nog?

Som förälder vill man ju veta nu om ens barn ska opereras eller inte. Om hon ska äta medicin i flera år eller inte. Om njuren är permanent skada eller inte.

Fast helst av allt vill man ju vara stand in. Skrika till läkarna :”sluta sticka nålar i mitt barn ffs, stick mig istället.”
” låt mig vara den som är sjuk inte min bebis om nu någon ska vara sjuk!”

Kunde inte sjukvården påskyndas för barnens skull och föräldrarnas oro?

 

Fotbollsmorsan

Alltså jag är nog ingen fotbollsmorsa i vanlig bemärkelse, eller jo kanske. Jag ser FAKTISKT fram emot att stå och huttra vid en regnig grusplan om barnen får för sig att börja spela. Men i det här läget så är jag även en fotbollstokig ”morsa” i andra bemärkelser så när helgens match närmade sig fick jag för mig att fråga Adde om han ville gå med på fotboll och det ville han förstås.
Hans minnen av fotbollsmatcher är, hittills, bara segrar och lyckliga supportrar som hoppar och sjunger. Dessutom brukar dessa matcher inkludera både hamburgare och något gott på läktaren. Lyckan var alltså gjord.
Tills … pappa sa:
- Ja men, fotboll …hmm ja det är ju trevligt. Det är ju fint väder idag.

Alla ni andra som är sporttokiga och någon gång haft med sig en 19-månaders på en fotbolls eller hockeymatch vet varför mamma gav pappa blicken som betyder ungefär: SÄGER-DU-NÅGOT-OM-ATT-NI-SKA-MED-NU-SÅ-FÅR-DU-EN-GAFFEL-I-ÖRAT….

Pappa tittade upp och sa lite försiktigt:
- Fast Ida och jag kan ju ha det ganska trevligt hemma förstås!

 

Från hemmabarn till dagmamma

Adde har börjat inse fördelarna med att ha dagmamma. Man kan spela ut mamma mot dagmamman genom att säga saker som:
Adde: – Amen mamma, hos S behöver jag inte klä på mig själv. Hon gör allt åt mig.
Mamma:- Jaha men här får du klä på dig själv.
Adde: – S är mycket snällare än du…

 

En docka till pappa, en bil till mamma?

Det här med könsrollen fungerar inte som det ska i vår familj.
Jag är Fotbolls, idrottsfreaket som gärna tränar tills jag stupar, kastar mig glatt utför stup i flygskärm och älskar blodiga actionfilmer. Dessutom är jag en IT-nörd som gärna somnar med datorkod upp över öronen. Jag hatar att städa, hinner aldrig sminka mig och jag råkar då och då blanda in en röd strumpa i vittvätten.

När jag var liten hatade jag New kids on the block, jag vägrade shoppa kläder och prata om snygga killar och dessutom tjuvrökte jag inte och jag umgick bara med grabbarna. Det var vi som smet in bakom gympasalen och lyssnade på OS-sändningarna på raster och andra tillfällen.

Jag har jagat, fiskat, och kan stycka en kalv … och tvekar inte att sätta upp nya hyllor eller rensa stuprör, om jag måste.

Så nu har ni det på pränt … Jag är inte en god kvinnlig förebild, alls!

Mina barn har ärvt den talangen. Adde älskar sin rosa dockvagn (som vi köpte efter att Ida fått en lila av farmor och Adde blev jätteledsen fö att han ”bara” fått en bil) och Ida är fullkompligt tokig i sin Transformers motorcykel med tjut.

När barnen ska leka tillsammans, lägger Adde dockan Docki i sängen, klär henne, nattar henne, byter kläder på henne. Ida … krossar tågbanan och tutar med bilar.

Och gissa vem av barnen som tycker att klänning, handväska och smink är en kul ide?

SÅ det där med att vi skapar könsroller … hmm jag undrar jag?

 

Vem vinner … tävlingen mellan könen

Alltså ursäkta mig, men …JAG VISSTE INTE ATT DET VAR EN TÄVLING???

På Aftonbladet skriver man om hur en manlig läkare fått pröva förlossningsvärkar och ”bara” klarat tre timmar.

Utropen lt inte vänta på sig:
”Kvinnor tål smärta bättre”
”Det borde vara en obligatorisk del i förlossningsförberedelsen för mannen att pröva detta!”

”Han borde fått stå ut längre, eftersom en vanlig förlossning tar cirka 12h”

Alltså förlåt mig, men varför borde han ha stått ut?
Skulle han ha visat prov på någonslags manlighet då eller?
Jag ska tala om att om jag hade kunnat säga stop efter tre timmar så hade jag gjort det, omedelbart! In fact jag tror att jag bad om att få hoppa ut genom fönstret på sjukhuset när smärtan under Addes förlossning var som värst. (Barnmorskan vägrade ) Men NATUREN funkar inte så. Kvinnor och män är olika rent genetiskt av ett syfte. Vi harolika funktioner i miljön … Varför måste vi vara lika överallt?

Och varför skulle detta test vara en del av förlossningsförberedelsen? Tror inte folk att mannen fattar att det gör ont när kvinnan vrålar GHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaa så trummhinnorna spricker och blir alldeles blå i ansiktet av kraftansträngning i krystvärkarna?

Varför i hela fridens namn måste de känna hur det känns?

Varför måste saker vara så in i norden rättvist jämt? Och varför vill man att ens respektive ska gå igenom någonting smärtsamt bara för att man själv gör det?
Man måste inte dela allt i ett förhållande, fatta det!

Eller är det så att om era män bryter ett ben … tänker ni också göra det då, bara för att det ska vara rättvist?