Underbara barn

Havoline ger föräldrar möjlighet att beställa tunga saker som blöjor, tvättmedel och annat via nätet. Blöjorna är från libero och just nu kostar ett paket 99:-

Länken finns under shopping.
Kolla här

Något som roar både mamma och barn i den här familjen är, som ni kanske förstått, pyssel. Nu tänkte jag bjussa på en ballonggubbe som kan göras ihop med de lite större barnen eller som rolig att titta på för de minsta. Den här fick jag lära mig på en pysselstund.

Du behöver:
1 (ouppblåst) ballong per gubbe
(ganska mycket)Vetemjöl
Tuschpennor eller hobbyfärg
Lim
Garn
Överblivet tyg och annat att pynta med

Gör så här:
Ta en ballong och trä den över munstycket på en tratt. Häll mjöl i tratten så att ballongen fylls till fått önskad storlek.
Måla ögon, näsa och mun, limma på en hårtofs av garn eller sätt en hätta av tyg (som en påskgumma) ovanpå.

Det här pysslet passar bäst utomhus. Det är dock ganska häftigt för barn (och vuxna) så passa på en solig dag när ni har lite att göra.

Du behöver:
trolldeg
Ättiksprit
Bikarbonat
Röd karamellfärg

Gör så här:
Forma en eller flera vulkaner av trolldegen.

Gör hål för lavan på toppen av berget.
Fyll hålet med bikarbonat.

Blanda ättikan med den röda karamellfärgen.

Häll ättiksblandningen över bikarbonatet så får du se på ett häftigt vulkanutbrott

– jag har aldrig någon tid att göra saker. Du vet man får aldrig en lugn stund, när barnet lagt sig måste man ju, ja du vet städa och laga mat. Hur har du tid att arbeta också? Sa hon till mig när barnen lekte i sandlådan och jag nyligen avslöjat att jag även arbetade som skribent/designer fast jag är hemmaförälder.

– Ja jag städar med Adde. Svarade jag. Adde tycker att det är jätteroligt att ”hjälpa till”. Diska eller plocka tvätt är ju bara som en lek än så länge.
Den andra mamman tittade länge på mig, sen sa hon lite surmulet.
- Ja fast om man ska låta barnet hjälpa till tar det ju mycket längre tid.

Konversationen ovan får mig att förstå varför alla hela tiden gnäller på att de inte har tid till något. Gör de överhuvudtaget någonting med sina barn? Eller tror de att, att vara förälder, går ut på att passivt ”vakta” barnen?

Visst blir det lite konstigt ibland när Adde ”hjälper till” att städa golv eller vika tvätt. Golvet kanske bara blir skrubbat på en fläck (den blir å andra sidan jätteren) och mycket av tvätten hamnar, om jag ska vara ärlig, utanför korgen, men … vad gör det?

Mellan fnitterattacker och diskvattenstänk så umgås jag och min son med varandra. Vi hjälps åt med det som ska göras på dagen och har massor av tid för lek sen. Är det inte bättre att lära de små att ”hjälpa till” från början, än att försöka tvinga tonåringen att tvätta eller diska nr han blivit ”stor nog”.

Vad spelar det för roll att det tar lite tid?
Tror folk att deras barn mår dåligt om de inte leker med ”riktiga” leksaker hela tiden?
Fattar de inte att en 1,5 åring tycker att en diskborste och rinnande vatten är precis lika skojigt som att gräva med spaden i sandlådan, bara mamma eller pappa är med?
I alla fall tycker min son det, och vi leker med ”riktiga” leksaker också …

En dagmamma berättade att hon fick skälla ut sina kunder för att de lämnade barnen för att göra annat än att jobba. Det är ju inte meningen att barnen ska vara hos dagmammorna då men föräldrarna brukade åka och storhandla och städa medan barnen var borta och när dagmamman sa åt dem att så får de inte göra, svarade föräldrarna:
- Ja men det är ju så jobbigt att ha barnen med sig.

Jag anser att det inte blir jobbigare än man gör det till. Från att Andreas har varit liten har han varit med på saker, handling såväl som bowling och biljard. Han har åkt på LAN och han har hängt med på allt möjligt som vi kan tänkas hitta på. Visst är det lite krångligt och pyssel ibland men vadå …när sjutton ska barnen lära sig att uppföra sig om de inte får vara med från början?

Man skaffar väl inte barn för att göra saker ensam?

Bokjätten Bonnier har tagit ytterligare ett steg in i familjelivet med sitt nya bokförlag för barn mellan 0-2 år. Här hittar man tygböcker och pekböcker för de allra minsta.
Kanske värt att spana in?
Bonnier Baby

Vi har valt att jag ska vara hemma med vår son och inte sätta honom på förskola. Det här väcker oerhört blandade känslor har jag märkt och jag är hjärtinnerligt trött på att så ofta behöva försvara vårat val.

Min son är nu femton månader och redan nu har folk mage att komma och berätta för oss vad som är bäst för vårat barn. Folk fråntar oss vår egen kompetens som förälder genom att säga: ”Va, ska han inte gå på dagis, han behöver ju träffa andra barn”.
Som om vi inte skulle veta att han behöver träffa andra barn, som om vi inte såg till att han dagligen träffar andra barn.

Att vi går på alla aktiviteter som erbjuds har naturligtvis inte ”förståsigpåarna” någon aning om.

Att jag redan nu lagt upp scheman för verksamhet från att han fyllt två med babygympor, pysselaktiviteter, kyrkis och mammagrupper, har de inte heller någon aning om.

De har inte någon som helst aning om att jag gått med i en grupp där vi kan byta av varandra och passa varandras barn från att de är lite större och kan vara hos varandra hela dagarna.
Precis som de inte vet att jag har ordnat så vi kan leka med dagmammornas barn och träff andra hemmaföräldrar genom olika föreningar.

De vet inte vad jag har för pedagogisk kompetens, de vet inget om mitt kontaktnät … egentligen vet de som säger något absolut ingenting om min familj.

Ändå …så måste en del människor berätta för mig vad min son behöver.
Att jag jobbar och pluggar hemifrån när han sover och att jag tycker att det funkar utmärkt spelar ingen roll, för andra vet minsann vad jag och min familj mår bäst av.

Ändå tror de sig veta att det vi erbjuder vår son är sämre än deras alternativ.

Jag vet att skolorna i frågan är delade. Att en del tycker att dagis är bättre och en del tycker att hemmabarn mår bättre.
Jag har alltid trott på det senare men det var inte så att vi inte tog oss en rejäl funderare på hur vi skulle göra. Vad vi trodde var bäst för vår son och vår familj
Jag vill (och har alltid velat) vara en mamma som finns där för min son. Jag vill vara den som ger honom alla möjligheter och se honom utvecklas. Jag tror att hemmamiljön är bäst för små barn. Och jag har mycket forskning och många duktiga barnskötare, BVC personal och dagmammor i ryggen. Jag valde hemmalivet för att jag tror att det är det bästa för min son.

Jag har ordnat den sociala biten för honom efter bästa sätt, jag letar ständigt efter nya aktiviteter och andra hemmamammor som vill dela tid med oss. Allt för att han ska må bra, få träffa andra barn och lära sig de sociala koderna.
Jag är fullt och fast övertygad om att jag och min sambo vet vad som är bäst för vår son. Och jag är innerligt trött på att få höra av dagisförespråkarna att jag gör fel.
Om jag någonsin ser att min son mår dåligt, om jag ser att han behöver mer socialt umgänge än jag kan erbjuda. Om jag skulle se att jag inte räcker till då skulle jag naturligtvis tänka om. Men du ska inte tala om för mig hur min familj ska leva …

Jag har sett många barn må dåligt i dagismiljö. Jag har sett barn som aldrig får tid med sina föräldrar för att när barnen hämtas från dagis orkar föräldrarna inte med efter en hel dag på jobbet. Jag har sett barn som inte passar i dagismiljö och ändå tvingas sitta på dagis för att föräldrar inte har möjligheter till andra val. Och ja jag har också arbetat med barn … jag har dessutom letat i all möjlig forskning, både positiv och negativ om hemmavarande respektive dagisbarn.

Ändå talar inte jag om för er, alla som har barn på dagis, att ni gör fel. Jag hoppas att ni gör det ni tror är bäst för er familj. Och jag lägger mig inte i era val, så håll er borta från mina. Tala inte om för mig och andra hemmaföräldrar vad som är bäst för våra barn.

Vi är fullt kapabla att sköta våra familjer själva. Jag säger som min BVC sköterska sa när jag berättade att vi valt bort dagis och vad folk haft för reaktioner.

Hon sa: Bry dig inte om dem som försöker hävda något annat. Inget barn i världen har någonsin mått dåligt av att vara hemma med sina föräldrar.

Det är läskigt att se alla vilsna barn därute som springer vind för våg och inte verkar ha någon trygghet någonstans.
Jag tror det är viktigt att i all denna stress vara extra aktsamma om den tid man har tillsammans. Pyssla mycket med barnen, hitta på många aktiviteter.

När ni pysslar, leker och skapar är det VIKTIGT att allt duger och att det inte behöver bli jättefint och perfekt, utan att det är samvaron och skapandet i sig som är trevligt.

Beröm ditt barn oavsett om det är fotbollsträning, eller en nyritad tavla, vars motiv du har svårt att se. Be barnet berätta om sin tavla. All form av samtal och närhet med föräldrarna är viktig.
Ett roligt tips till våren är att samla blommor och torka. (Lägg dem i en tjock bok du inte är så rädd om och torka i flera dagar. Med växterna kan ni göra er egen lilla flora eller varför inte ett konstverk där ni klistrar växter, sten ,pinnar och annat på ett tjockt pappersark.

Dagens lärdom är alltså: Ta dig tid till samvaro med ditt barn hur litet eller stort det än är så behöver det dig!

Att lära barnen leka behöver man sällan. att däremot hjälpa dem att bygga lekmaterial kan vara himla bra. Pappa byggde den här affären inomhus i trä, men jag gör det enkelt för er. (Glöm inte att samla på er kottar, pinnar och annat användbart som kan säljas. Att klippa ut lite låtsaspengar i papp funkar också fint.

Du behöver:
Tygbit eller lakan
snöre
Häftapparat
sax
penna

Gör så här:

Ta en tygbit eller ett lakan. Måla på en fönsterlucka så som korvkiosken har.
Skriv med vattenfärg AA (Barnets namn) s affär.
Häfta överkanten och sy en söm så att du får en kanal att dra ett snöret igenom.

Sätt upp två öglor eller skruvar, en på vardera sidan om dörrposten. Spänn snöret (det som tyget sitter på) mellan dörrkarmarna. Nu kan barnen sälja saker genom luckan.

Klipp till lite papperspengar, ta med en plastlåda och lite säljbara saker (Stenar, kottar och löv kan bli de mest otroliga ting).

Och du glöm inte att delta i leken … det är skoj!

Med tanke på vädret som har varit nu så tänkte jag tipsa om lite inomhuslekar. En jätterolig sak som passar de flesta åldrar här på upptillsju är inomhuskoja.

Du behöver:
Ett lakan eller stort tyg.
Sax
Vatten/tygfärg
Nål och tråd
Ett stort bord

Gör så här:

Rita fönster och dörr på ett tyg. Klipp ut hål i öppningarna.

Häng tyget över bordet så det hänger ned på båda sidor. Lägg något tungt ovanpå.

Nyp tag i hörnen och häfta i hop dem så att väggarna blir släta.

Nu är kojan klar men pynta gärna insidan med ett gäng kuddar och en ficklampa. samt serietidningar och varför inte en skål med frukt.

Förlåt mig, men … sen när blev det konstigt att inte ge barnen burkmat?
Jag har alltid gjort Addes mat själv. För mig är det inte konstigare än att vi alltid lagar våran middag hemma.
Men jag är den enda på öppna förskolan som gör det. Den enda på kyrkis, i parken, på lekplatsen …
Och det lustiga är att alla verkar komma med några knepiga undanflykter som jag sällan förstår.

Lagar inte folk sin egen mat? Jag får höra saker som …
- Jaha vilken supermamma du är då, jag menar hur hinner du laga mat när du är hemma med honom?
Jo jag ställer honom på en stol i köket och gör en lek av matlagningsstunden …

Eller varför inte:
- Nä, hur orkar du det där? Jag tycker att det är enklare med burkar. Jag hinner aldrig laga särskild mat till henne/honom …

Vadå särskild mat, ta bort saltet och ge ungen samma mat som ni har på bordet liksom, eller är det jobbigt att göra ett par extra matskedar av köttfärssåsen? Förlåt men jag fattar inte.

- Äh du vet har man två ungar så hinner man inte laga extra mat.
Nähej …nej just det, det är jobbigare att lägga till fyra extra skedar än två.

Det kanske är jag som är knäpp, det kanske är så att trots att alla BVC sköterskor och barndoktorer hävdar att hemmalagat är bäst så ska man ändå kasta sig ned till affären och fylla på ett förråd med illaluktande burkmat.
Allvarligt har ni luktat på barnmaten någon gång… Det är som att öppna en burk med något som katten lagt på lådan, ungefär.

Jag resonerar som så här att eftersom min son tycker att det är skojigt att vara med i köket och eftersom han växer som han ska och tycker att maten är god så finns det ingen som helst anledning för mig att köpa på mig kattbajs …förlåt barnmatsburkar och servera honom det.

Jag menar skulle du själva vilja äta det?