Underbara barn

Ida har varit på Romsemester, så här varmt och skänt var det … (15 grader i skuggan). Ett urval av bilder hittar ni på vår flickr …

Vi tar mellisfika på ett café och mamma tar en chaithe (med skummjölk). Adde vill smaka och får en liten smaksked:
Adde: – MMM gott med choklad.
Mamma: Det är te gubben.
Adde tittar förvånat på mig och säger:
- Tycker jag om te?

Nu behöver vi lite bloggsemester och återkommer den 28:e februari med nya inlägg.

Som vi har tjatat om den där förbenade lampan. ”Ida vaaaaar äääär lampan” om och om igen … och visst tittar hon upp när vi pekar, men idag så sträckte hon upp handen och sa :

- Dä!

Jag vägrar tro att jag är den enda i världen som kastar mig handlöst in i konstiga upptåg och lär mina barn att det är okej att mamma också är barn ibland.
Idag till exempel var vi ute på det stora fältet som, till vår stora lycka, var täckt av is och snö.Mamma skred genast till verket.
- Nu Adde ska vi åka is!
Adde tittade lite förundrat men hjälpte ändå mamma att skrapa bort snö från en sisådär tjugo meter is. Sedan sa mamma:
- Så tar man sats och så gliiiiiider man så här på isen.
Mamma åker glatt på rumpan över hela iskanan, Adde skrattar och mammorna med de fina barnvagnarna runt omkring skyndar sig förbi med ett blekt leende på läpparna. För galningar ska man le mot har de hört.

Adde och mamma isglider flera gånger både på rumpa och som små fåglar. Adde tjuter av skratt och i vagnen sitter en liten Ida och kiknar. Men ingen annan vågar pröva, jag har inte sett en enda förälder kasta sig handlöst in i busets värld här …utom vi.
Det är lite tråkigt faktiskt, att det som är som aldra roligast inte längre tillåts vara normalt bland gemene man. Hur ska man annars tolka det?

Fast egentligen finns ni väl därute någonstans, ni mammor och pappor som kastar er handlöst ned för iskanan, drar igång ett snöbollskrig eller illtjutande åker linbana?

Man ska lyssna på vården är rådet alltombarns läkare ger läsarna i samma artikel som han säger att ”vården” tidigare givit råd att stoppa vitlök i öronen på barn som riskerar öroninflamation. Alltså, ursäkta mig …men lita på vården?
Själv är jag en surfarmamma, åja jag ringer sjukvården också men jag har lärt mig en viktig sak sen jag fick barn. ”Lita inte blint på vården”.

När Adde hade utslag på magen och feber som bebis ringde jag vården, tre gånger. Samma telefonlinje men vid tre tillfällen och tre olika sjuksyrror.
Sjuksyrra ett sa: – DU MÅSTE ÅKA IN NUUUUU, vi vill titta på det här.
Anledningen till att jag överhuvudtaget ringde en gång till innan jag åkte in var för att vår närakut hade stängt och jag behövde råd om närmsta. Den syrran sa:
-Va, ska du åka in för lite feber och utslag, verkar ungenm matt eller? Inte, avvakta då?
Anledningen till att jag ringde en tredje gång var förstås för att oroliga mammanerven sa att det är bäst att få ett till råd när de nu var så olika.
Råd nummer tre: Smörj på lite olivolja och ge alvedon!

Jaha, tack för kaffet liksom!
Sen har vi det här (som jag tjatat om förut) hur ”Vården” hanterade amningen.
På sjukhuset: AMMMAMAMAMMAMAMMMA! DuFÅRINTEGENAPPFÖRDÅTARHANINTETUTTEN.
Tre månader senare när dötrött mamma som ammar med en och enhalv timmes mellanrum ber om hjälp säger de:
- AAAAAAMMMMA!
-Vadå mjölkpump, det blir bara jobbigare, du ska amma.

Med barn nummer två säger orolig mamma eftersom dottern inte går upp ordentligt!
- Nej, nu tänker jag pumpa ut coh ge lite ersättning så hon får orken tillbaka.
Vården svarar:
- Ja, jag har då aldrig hört talas om en unge som inte tagit tutten efter nappflaskan och då har jag jobbat 15 år på prematuren!

I övrigt säger vården:
Om Feber - åk in, stanna hemma, gå ut, ge alvedon, ge glass, klä på ordentligt
Om förkylning- Ungar ska vara ute och leka som förkylda, ungar ska inte ut i kylan som förkylda då blir det värre, så länge de har grönt snor kan de träffa andra barn, så länge de har vitt snor kan de träffa andra barn, så länge de snorar ska de inte träffa andra barn. Lite hosta smittar inte …

Så …vad f*n ska man lita på egentligen???

Visst livet är inte alltid rättvist men jag kan inte låta bli att förundras över hur människan tänker.
Hon har sex barn och vill bli inseminerad med flera, hon får åtta till.
Hon har inga pengar, bor hos sin mamma och verkar inte förstå att sex barn ,redan, kräver enormt mycket.

Alltombarn skriver om henne idag, mamman till de åtta små nyfödda som kom till genom Fertilitetsbehandling.

Hur är det möjligt att få den behandlingen utan pengar?
Varför vill man det när man redan har sex barn?
Hur kan staten subventionera det (för hur skulle hon annars ha råd) när det finns så många barnlösa som kämpar för att få behandling?
Hur fan tänkte läkaren?
Vad ska hända med de stackars barnen?

Jag vet att man inte har rätt att döma andra, men jag känner ett par som kämpat så länge för att få sin älskade lilla unge, och ett par som fortfarande kämpar. Par som har möjligheter och viljan att ta hand om en liten bebis och ett barn. Par som har råd och förmåga att ge barnen det de behöver.
Hur rättvist känns det att en människa som uppenbarligen bryr sig mer om sin egen lust att föda än hur barnen mår får fertilitetsbehandling?

Underbart när de äntligen har lite utbyte av varandra!

Eller mamma får skylla sig själv när hon tar fram fingerfärg …

Så här snygga blev mina barn!

På alltombarn idag frågar en läsare om det är okej att knacka på hos grannen och ge dem tips om hur de ska få barnet att sova hela natten.

Jag förstår fullt och fast hur jobbigt det är, där vi bodde förut hade vi en grannfamilj vars barn skrek varenda natt, men vi skulle aldrig komma på tanken att säga åt dem hur de skulle sköta barnes sovrutiner.
Läsaren skriver att de tänkte komma med tips om hur barnet ska få sova på dagen för att bättre kunna sova på natten. Min fråga är nu, HUR F*N vet grannen hur barnet sover på dagen?

Vidare säger läsaren att han får ”nästan akut sömnbrist i veckorna på grund av detta. Till skillnad från den föräldralediga mamman/pappan kan ju vi som arbetar heltid inte ta igen sömnen på dagen.”
Och hur sjutton vet han att föräldern defacto får sova på dagen…??

Det är jättetråkigt när barn blir föremål för grannosämja men mitt tips till skribenten är att INTE ge sig in och hoppa på sin granne utan att stå ut en stund till, för vem sjutton vill gå in i en strid med en outsövd småbarnsförälder?

Jag säger bara att om någon oombedd skulle knacka på här och ge råd om ghur våra sömnrutiner skulle skötas, dessutom utan att faktiskt ha koll på dem, han /hon skulle få veta att han skulle ALDRIG göra samma misstag igen!

Å andra sidan …grannen skulle gott kunna skicka ett pizzabud till dem mitt på dagen, med lite lunch och ett kort som det står typ. ”Hej, jag vet att ni har det tufft nu på nätterna så jag tänkte underlätta med lite lunch idag /grannfamiljen”.