Underbara barn

Idag är vår lilla tjej, en stor liten tjej. Hon fyller nämligen ett år idag.

Titel: Ledsen – en helt vanlig historia
Författare: Joanna Rubin Dranger & Anna Karin Kullberg
Förlag: Rabén & Sjögren Bokförlag
ISBN: 9129664837
Pris: 59
Köp:här
Betyg:@@@@

Det här är en föräldrabok, lika mycket som en bok för barn. En bok som ställer frågan om jag (som liten) får vara sådär arg och ledsen som jag kan bli på de vuxna. Men ställer också frågan till de vuxna, varför jag inte syns fast jag sprallar och söker er uppmärksamhet. Det handlar om viktiga frågor, särskilt om man är liten och de andra, som bestämmer, är stora. En bok att läsas för och med barnen, och att prata med barnen om.

Boken är skriven i barnslig skrift och med alla storlekar på bokstäverna. Förtvivlan över att vara ledsen och osedd lyser igenom i den snirkliga texten och i de enkla bilderna där ”JAG” är jätteliten och alla träden JÄTTESTORA.

Slutkommentar
Den här boken passar från tre år och bör läsas av mamma och pappa också. Dte här är en bok om att det är okej att vara ledsen. En bok som åde med text och bild förmedlar känslan av att jag är liten och ni jättestora måste se mig!

Jag sitter och gräver bak i dubbelvagnen efter snorpapper på tunnelbanan när Adde börjar vråla oupphörligt:
-Jagvillhajagvillha. Jag VIIIILLL ha mamma!
- Men Adde vad är det du vill ha ?
Adde stannar upp en stund och tittar på mig med stora oskyldiga ögon. Sen svarar han:
-Vad har du mamma!
(Smarta unge …)

En liten flicka som heter tindra går på barntimmarna på torsdagar och inför torsdagens event innan vi skulle jag åka så frågade han om Tindra skulle vara där.
- Ja det tror jag gubben, sa jag, om hon inte är sjuk.
Då tittade han upp och svarade:
- Bra, för Adde älskar Tindra!

Blir så trött. Där stod hon mamman och lät inte barnet prata. Han var fem år och försökte svara på vad det än var jag frågade, men i samma stund som frågan var ute i luften sa mamman över hans huvud:
- Det här tycker han om. Det här brukar han göra.
Inte ens när jag frågade honom:
- Jasså gillar du det? Fick han svara ja eller nej. hela tiden pratade mamman över hans huvud.
Jag blir så trött, om han hade varit blyg eller så hade det varit en sak … men han får aldrig prata själv och mamman pratar alltid över honom om honom inte ens i andra person fast han är med.

Hur bemöter man det här? Ska man säga något?
Hur sjutton mår ett barn som aldrig får en egen röst?

Det är inte så lätt att INTE integrera de egna, nyvunna, utbildningskunskaperna, i sina egna barn.
Vi har ju, som trogna läsare säkert ve, arnetat med bokstäver och ord redan från runt tvåårsåldern.
Nu har Adde gjort sin egen bok.

Adde fick rita fritt och berätta en historia, som jag skrev ned under varje bild. Det blev en bok om hur Adde på rullskridskor åkte med farfar och Labolina och fikade vid havet. En kort mening undervaje bild.

Så här gjorde vi:
Adde ritade sig själv och jag skrev Addes bok under teckningen, Sen ritade han en bil och jag försökte hela tiden med frågor som: Vad är det, vad gör den och så fråga så att vi fick ungefär en rad text under varje bild. Lite häpen blev jag förstås eftersom det genast blev en liten historia.

Denna bok är läggdagsboken just nu och det är mer Adde som berättar för mig, men han ”läser” sig igenom vad vi har skrivit.

Här är några av sidorna:

Att använda egenproducerade böcker, (och böcker producerade av andra barn i samma ålder) framförallt i 3-7 årsåldern är väldigt bra. DÅ kan man vara ganska säker på att språknivån blir rätt när man läser tillsammans.

Alltombarn skriver om fenomenet att man kan hyra barnvakter på nätet. Vi talade om det i parken häromdagen. Men allvarligt vilka gör det?
Vill man inte känna den som passar ens barn?

Vi som pratade är alla i samma situation, har två barn och långt till eller få barnvakter. Men ingen av oss vill ha en okänd som passar våra barn. Ibland, på vardagarna, händer det att en mamma kan passa någon annans barn en stund men då har vi lärt känna varandra.

Vi har långt till barnvakter även om de ställer upp jättemycket (TACK snälla farmor och farfar), men en timmes åt vardera håll(minst) resa är inte som hos grannen. Det går liksom inte att bara smita iväg en stund bara när som helst.

Men att lämna barnen till någon jag inte vet något om?
En grannflicka som man vet lite om (när barnen är större) är väl en sak, men en vilt främmande människa?
Kanske är jag sjåpig men att anlita första bästa person som svarat på en jobbannons för en nätnanny?
Har någon gjort det, hur var det?
Kanske är du nätnanny, berätta gärna!

Okej, inte riktigt första. I ärlighetens namn har jag jagat ungen med kameran i två veckor, efter att hon tagit sina första tre steg men nu är den stapplande damen (med sex steg som rekord) i alla fall filmad. Om hon tar några steg till varannan vecka sådär så springer hon väl om ett år eller så …

Scrapptekniken är ju fortfarande i ropet, dessa fina små ägg, kan du enkelt göra personliga genom bilder på familjen.

Du behöver:
Ägg, urblåsta
Tråd
Foton på familjen
Knappar
Glitter
Band av siden eller bommul
Hobbyfärg
Lim

Gör så här:
Klipp ut bilder på familjen och limma fast den mitt på äggen. Låt sedan barnen fyll apå med scrappmaterial, glitter, färg och band. Dra slutligen en upphängninstråd genom ägget och knyt till. Jättefint och personligt i påskriset.

Titel: Min första skogsbok
Författare: Anja Baklien
Förlag: Ica Bokförlag
ISBN: 9789132155918
Pris: 105
Köp:här
Betyg:@@@@@

”Men, det här är precis vad jag letat.” är min första tanke när jag och Adde hämtar bokpaketet på posten. Anja Baklien är tillbaka och denna gång har hon tagit sig ann skogen i en underbar fotobok där barnen (tillsammans med föräldrarna) kan upptäcka skogen.

Min första skogsbok är en bok som, innehåller både vackra bilder på saker vi kan se och hitta i skogen, samt förklarande text och plats för att fylla i när vi hittade det aktuella djuret/ blomman, etcetera.

Min första skogsbok är enkelt skriven, anpassat för en fem-sexåring men eftersom det är stora fina bilder är det inte svårt för min treåring heller att peka ut sina välkända blommor och djur. Så jag rekommenderar varmt boken till alla föräldrar. Jag skulle nästan kalla den ett måste i varje hem, eftersom det inspirerar till upptäcktsfärder och utflykt.

Själv skulle jag nog gärna (om man får vara petig) gärna se lite extra plats där man kunde klistra in till exempel tallbarr eller rönnblad. Jag förstår att det blir för omständigt men eftersom vi själva gör en scrappad bok om just tillåtna blommor och blad så skulle det vara trevligt med en som har så vackra bilder i sig som förlaga.

Det är fascinerande att få vara barnets ledsagare i naturen och alla barn vill upptäcka nya saker, med den här bokens hjälp kan vi även visa sådant som vi kanske inte ser på långpromenaden. Min första skogsbok har fantastiska bilder, närbilder på en liljekonvalj eller karljohan svamp gör att du nästan vill sträcka dig in och röra vid den. Du får lära dig allt från vardagskunskaper som att Flugsvamp är giftigt till lite mer udda saker som att människan varit beroende av ljung en gång i tiden.

Slutkommentar
Det här är en bok som passar de flesta som är nyfikna. Det är en bok som inspirerar till skogsutflykter och att leta efter både svampar och djur med sina barn. vackra bilder och rader att skriva observationer på gör boken till ett måste i varje barnfamilj.

Min första skogsbok är ännu en Anja Baklien lättlästa och mysiga faktaböcker som ger utrymme för gemenskap med dina barn. Faktum är att fast lillen sover för länge sedan så sitter jag med boken i min han dock kan inte sluta titta i den …

En solklar @@@@@ i betyg från oss.