KRÖNIKA: BARNVAKTSÅNGEST

Någon mer som nästan har kräkts av oro över att lämna huset och ha barnvakt för första gången? Jag skulle ju aldrig bli sådär sjåpig …. Man hade väl sett de där förstagångsföräldrarna halvt oroa ihjäl sig när babyn skulle passas och alltid undrade man: ”Vad är det de oroar sig för egentligen? ”

Så var det vår tur … Allt var så perfekt första gången vi skulle ha barnvakt.
Det skulle inte bli sent och våra kompisar litade vi på … Vår bebis hade ju sovtid och vi skulle bara vara fem minuter bort och äta …
Ändå skrek hela min kropp: ”Aaaaaaaaaaaaaah Neeeeeeeeeeeeeeej, TÄNK OM ….”

Vad som kunde hända visste jag inte.
Men det kunde ju hända NÅGOT …

Till exempel:
Det kunde komma en snöstorm (Ja, i augusti ….jättelogiskt!) och vi skulle fastna på restaurangen insnöade hela natten …

eller ….

Tänk om han glömde andas och de inte hörde något (Jaaa exakt just då när vi var borta…)

Dessutom:

Kunde det hända att våra pålitliga barnvakter förvandlades till bestialiska bebisätare just i kväll. ”Vänta …måste kolla är det fullmåne!” De kanske skulle strunta i honom om han var ledsen och ta upp honom en sekund för sent … För sent för vadå frågar du nu, men det är det som är problemet. Det finns ingen som helst logik i barnvaktsångesten som kommer över mig. Det räcker att de skulle plocka upp honom efter att han började skrika, typ … ”Tankeläsning kan väl alla barnvakter va?”

Han kanske skulle vakna i panik och börja hata mig för att det inte var jag som var där och vägra prata med mig . ”Ja från och med igår så gör bebisar så!”

Så ….

Jag gömde allt som eventuella barnvakter kunde förbise, alla eventuella faror eliminerades från golvet (Särskilt intelligent av mig det där eftersom bebisen skulle vistas i sin säng).

Jag tog fram ALLA saker som han inte behövt mitt i natten förut som till exempel välling, decilitermått, TRE nappflaskor och napp. För just de två timmar vi skulle vara borta så kunde han bli hungrig och alla vet ju att det går åt minst tre nappflaskor när man har barnvakt!

Förmaningarna haglade …. och barnvakterna log nervöst och tänkte förmodligen ”Jaja men gå och ät nu då innan NI väcker ungen!”

Vi gick ut och åt och undertecknad kollade på klockan femhundra gånger i minuten ungefär och tänkte: ”Kan man inte ringa dem och fråga hur det går nu?”

Men … vi ringde bara en gång (på två timmar) och när vi kom hem låg bebisen fortfarande och sov . Han till och med andades och barnvakterna ville gärna vakta igen.

Själv somnade jag utmattad, efter att ha rusat in i bebisens rum och luktat på hans hår.

Jag tror man kan säga vad man vill innan man varit där, och den där puckade tanken om att man själv aldrig skulle sjåpa sig är bara att slänga i papperskorgen innan man stått där.
För bara en mamma kan förstå vad det handlar om …

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: