Mata inte barnet …med fjärrkontrollen!!!

Det är skrämmande att se alla dessa avslagna föräldrar som hellre ger en bulle än att de tar en konflikt hur liten konfliktsituationen än må vara.

Ett par jag känner lägger sin 3,5 åring klockan tio för ”Innan dess vill hon ha vatten, välling, saga, bulle …”.

Försynt påpekade jag för en annan förälder att hans barn hade mobiltelefonen i handen (barnet var 9 månader). Svaret kom kvickt:
-”Ja hon vill ha den”.
Varpå en annan förälder sa: Ja vi vet ju alla hur det är min son (då åtta månader) har förstört fem fjärrkontroller vi det här laget.
– Va, sa jag. Hur då?
– Ja han vill ju ha dem. Som om det inte spelade någon roll vad föräldern ville… Okej att vi lever i en tidsålder där Nej (för ofta) inte är att föredra, men det har vi levt i sen åttiotalisterna, generation X, den förlorade generationen …

Behöver jag säga mer?
Har vi inte lärt oss någonting.

En mamma matade sin bebis i vagnen med ostbågar, så att hon skulle kunna prata utan att barnet (runt 1,5 år) avbröt!

I detta virrvarr av knasiga mata-dem-med-all-bara-de-är-tysta- föräldrar som hellre tar konflikten sen. (När då sen, som om det skulle bli mildare i tonåren?) finns dock några undantag.

Vi till exempel. Vår son får INTE vare sig mobil eller fjärrkontroll. Jag skulle aldrig drömma om att gå upp flera gånger mitt i natten för att han vill ha bulle (Klart att han får mat om han är sjuk och hungrig, men bulle???)

Nu får folk sluta mata småbarnen med trams, även bebisar vet att ajabaja och byta fjärrkontrollen mot en leksaksbil är ganska skoj.

Om inte annat kan de lära sig att tycka det är skoj med tiden.

Om man aldrig lär sitt barn att inte röra det som är onyttigt när de är små, hur tror man att framtiden ska bli då?

Visst att skapa rutiner och avgränsa farligheter kan ta tid och är jobbigt just när det pågår, men jag tror vi har igen det sen, så snälla sluta ge barnen mobiltelefoner och bullar.

Att inte ta en liten konflikt är som att ha ont i tre tänder och sedan vägra gå till tandläkaren för att han kan göra illa mig en liten stund och sen blir allt bra.

Droppen kom dock häromveckan på barnrytmikens fikastund när sonen argt vrålade att han ”ville ha” bordsgrannens bulle. Lugnt satte jag honom i knäet sa ajaj vi ska inte äta bulle i dag och fortsatte klä på honom när bordsgrannen plötsligt säger:
– Jag vet hur det är när de skriker, han kan få min bulle om han vill.

Men vad jag vill då? Mamman… Nej han fick ingen bulle och han var inte ledsnare för det, utomhus pladdrade han i sann bebismaner på om vad det nu är ettåringar tänker på när de ser att mamma lyssnar och solen skiner ute …

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. anna

     /  februari 17, 2007

    Å vad jag känner igen detta. Jag jobbar på en förskola och där får man vara med om mycket. Blev så glad när jag hittade din sida, hoppas på att hitta mycket intressant för de minsta barnen här 🙂

  2. Vad roligt att du tycker om sidan.
    Jag lovar att försöka göra den spännande med många pyssel och mattips:)
    Kom gärna med ideer:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: