Pedagogikens högborg och trötta föräldrar …

En dam berättade på öppna förskolan att hennes man blev så trött på att barnet pekade på allt och använde ordet ”blma” ( ”Bebiska” för Blomma) att han efter att sonen pekat ömsom på blomman i köket, ömsom på den i hallen i en kvart svarade barnet:
– JA jag VET det är en jävla blomjävel …

Han kände sig inte som en riktigt bra förälder. Vem gör det de gånger man tänker elaka saker. Jag menar begär man inte lite mycket av sig själv om man aldrig ska känna att ”Det här är jobbigt”

I vårt hus är allt ”Datten” (Bebiska för katten), jag tror katten är lite sorgsen när han jämställs med en back eller en leksaksboll men ”Datten” är ordet som gäller och visst blir jag trött på att det inte det kommer ut något annat ord än ”Datten” just nu.

Nu försöker jag i min pedagogiska envishet att inte sucka över tjatet …för det handlar ju om en kort tid och även om den känns som evigheter med samma tjat just nu så går det över och språket utvecklas … Och man kommer att sakna jollret, ”datten” och kan själv faser …

Visst är det jobbigt i bland men jag ser det så här: 15 månader gammal har man rätt att tjata ut sitt favvo ord på mamma och pappa, 15 månader gammal kan man faktiskt tycka att allting är ”katten” och 15 månader gammal om man tjatar om samma ord hela tiden så står man helt rätt i sin utvecklingskurva.

Visst skulle jag vilja förstå bättre.
Visst skulle jag vilja veta vad han egentligen tänker men vadå … Han pratar ju i alla fall.

En kurs i ”Bebiska” någon?

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: