Så är han då 16 månader och man börjar fatta att han inte är bebis längre … Fast han kommer ju alltid att vara ”MIN- bebis”, det spelar ju ingen roll hur gammal han är.
Men det här bebisstadiet där de lugnt accepterar omvärlden börjar försvinna. det går så fort.
Nu vet han att om han tigger en puss kan mamma gå på nästan vad som helst och att om man sträcker ut armarna med både kramarmar och pussmun så är det svårt att stå emot.
Han vet att mamma blir ledsen när han gråter så han pressar ut en extra skvätt när han vill bli buren och oj vad sur han blir när han inte får som han vill. För det får han inte alltid, precis som det ska vara med de här små.
Man kan till exempel inte bli buren jämt om man väger femton kilo.
Man får inte bita folk.
man får inte slå mamma.
man får inte sparkas.
man får inte kasta glaset i golvet …
Oj,oj, pj det är mycket man inte får som liten människovalp och det är inget roligt när mamma och pappa säger det där hemska, avskyvärda ….Nej!
Vem sjutton uppfann, det ordet egentligen?
Sötaste ungen har ni här …
nudeln
/ maj 20, 2007Jo tackar.. Vi hade världens mest ledsna Teodor i köket idag som absolut skulle vrida på spisen. Nej är ett trist litet ord, men håller med, det är ack så viktigt. Synes snart i solen med glada barn och glass (hoppas jag på).
glutenfrimat
/ maj 24, 2007Det är tufft att behöva börja säga ”Nej!” Storkillen var 18 månader första gången, mellantjejen straxt över året…och lillsnäckan som just blivit 10 månader fick nyss ett nej när hon hittade på hyss. Dom lär sej för mycket av de större! Äh, det är härligt, de ska ge lite motstånd och visa sin inställning!