Nej, nej, nej du glömmer ju att berömma!

Tänk vad mycket lättare en del människor hade haft det om de bara insåg att lite beröm, på vägen, kan göra den suraste glad.

Adde hjälper till väldigt mycket och vi får ofta höra hur duktig han är. Saker som att duka, hämta skorna, posten, toarulle är inga problem. Jag tror att det beror på att vi berömt på vägen även när det blivit tokigt ibland.

Jag menar naturligtvis inte att man ska berömma direkta fel, det vill säga om barnet trotsar eller kastar något på någon är det ju inte bra.

Det jag försöker säga är att så mycket i livet, i den här åldern, som möjligt ska vara beröm.
Om barnet vill försöka bre mackor, så ge barnet en träsmörkniv och lite smör, beröm när barnet brer, även om det blir lite tokigt som om det kommer på häönderna, bordet eller var det nu hamnar. Så länge barnet försöker är det ju bra.

Jag ser alldeles för många som antingen säger :
-NEJ, INTE SÅ! Eller rycker smörkniv och macka från sitt barn utan förklaring. Gör inte det!

Man kan säga:
– Oj vad duktig du är, men så tokigt det blev kom så gör vi det här tillsammans (om barnet skulle bre på bordet), och så visar man försiktigt.

Jag tror helt enkelt att man ska säga ”Nej!” till rätt saker, och framförallt förklara för barnet varför sakerna är ”Nej!”

Trevlig helg på er, i helgen ska vi klä om en matstol (jag fyndade stuvar på Åhlens, och så ska vi slöa …”

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Okej, nu låter jag ju som en tristmopp, men ibland ska man inte berömma FÖR mycket tror jag. Utan mer konstatera ”Bra”. Det har väl lite det här med curling att göra. Om barn ALLTID får höra hur duktiga de är, vad litet eller vardagligt de än har gjort, så förlorar berömmet i värde. Jag tror på att barnen måste känna att de är en _del_ i familjemaskinen, inte den som ensam bär ansvaret för allt bra. Alltså, att deras uppgift är att klä på sig/mata kaninen/torka sig själva. Självklart skulle jag också berömma första gångerna som smörgåsen breds, men sen skulle jag mer använda uppmuntrande nickar eller en blinkning, en ”det här klarar du” kanske sen följt av ytterligare en nick eller kort ”bra” när uppgiften är utförd.
    Missförstå mig rätt, mina barn får massor av beröm när de gör positiva saker. Och emellanåt så kan jag sätta mig med nån av dem och berätta om hur bra jag tycker att de gör en av de vardagliga sysslorna.

    Sen håller jag helt med dig angående användandet av ”Nej”. Första barnet hann bli 18 månader innan jag behövde säga nej till något, tvåan var 9 månader!

    För övrigt så tror jag att mina barn är de mest väl-pussade i hela byn…
    Lycka till med helgens pyssel!

  2. Nja tristmop vet jag inte …Jag tror vi egentligen menar samma sak .Det jag försökte få fram vara tt folk berömmer för lite i inlärningsprocessen:)

    Man kan ju inte alltid säga bra vad duktig du är om allt men när barnen lär sig är det bättre att berömma på vägen, även om det blir tokigt ibland, än att säga nej när det blir tokigt fast barnet tänkte rätt.

    Det är bra, man ska pussa mycket på sina barn:)

  3. Absolut!
    Hellre ett nej för lite än ett för mycket, faktiskt.
    puss puss 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: