Den stora Fasan

Alla som fått barn vet att i tvåårsåldern så finns det en sak som ka skapa oupphörlig panik, ett tappat gossedjur, eller en snutte.
I dag var jag så ”kazig” när jag inte knuit ett snöre om favvohästen vid vagnen och så sa jag att:
-Nej men den är så stor den märker man om den försvinner.
Så stor var den uppenbarligen inte, eftersom när jag skulle ställa in vagnen så var den borta.
Jag vet inte vem av oss som fick mest panik, men det var bara på med allt igen och gå samma väg tillbaka. När man går med en gosedjurslängtande, gråtfärdig gosse på en väg så spelar det alls ingen roll hur lång denna väg är … för en mamma eller pappa känns det som hundratals mil.

Men, när vi nått sista hörnet innan nedgången till tunnelbanan och mamma sett panikärd till IKEA (strax innan läggningsdax) som det enda alternativet. Hästen finns nämligen bara där. så gav Adde upp ett illtjut:

– Däää, mamma Hättäen.

En lättnadens suck svepte över bostadsområdet och tjocka mamman bar till och med sonen nästan hela den långa vägen hem av pur lättnad.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: