Adde ska sova borta i helgen

Egentligen så borde jag vara stormförtjust över att få lite egn tid med sambon. Det säger alla: ”Passa på att vila nu, när de blir två får ni ännu mindre tid.”

Adde har aldrig sovit borta själv förut och mamma är skitnervös. Inte för att det är något fel på farmor och farfar, tvärt om jag vet mycket väl att om jag kan lita på att någon tar hand om min son så är det farmor, men …
Denna förbannade oro vill liksom inte tänka logiskt.

”TÄÄÄÄÄNK OOOOM” skriker det i mig, det är ju trots allt nästan en och en halvtimmes bilfärd dit.”
Den andra delen i mig skriker:
”MÅÅÅSTE ÖVA”

Varför vill de här två kluvna bitarna inte samarbeta.

Jag litar fullständigt på att allt går bra, Adde kommer förmodligen att somna som en stock och vara sitt underbara gulliga jag när han vaknar och sen kasta sig i famnen och kanske gråta en skvätt när han kommer hem för att mamma var borta sååå länge:), men hur sjutton ska jag få oron att lägga sig.

Det känns galet, för jag vet inte vad jag egentligen är orolig för, de kommer ju hem med honom om det går så dåligt som min oro påstår!

Svärmor säger att mammor gör sånt, de oroar sig och med tre barn i bagaget borde hon ju veta. Men jag vet redan att jag oroar mig, jag vill ha en motmedicin NUUUU!

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: