Att få vara med!

Det rä viktigt att det äldre barnet får vara med och sköta den lilla nya.
Adde hjälper gärna till och han är en fantastisk liten unge. Han förstår så mycket även om trotsdelen i hans tvåpåriga kropp ibland måse ut.
Det är inte lätt att dela mamma med en liten bebis hur kramgo hon än är.

Jag försöker ge Adde tid, har utvecklat åtta armar de senaste dagarna. I morse satt jag med Ida i famnen (Ni behöver inte börja skälla på sambon han hade fått ”Tillstånd att duscha 😉 ), pumpade mjölk med den andra och la pussel och kramade Adde samtidigt.

Jag är så glad att vi har en så snäll och go liten kille, han tycker det jobbigaste, än så länge, är att Ida får ligga på hans saker. Mamma försöker låta bli men det är inte alltid så lätt.

Vore kul med lite läsartips om hur ni skötte det hela när nummer två kom. Hur gjorde ni med första barnet så att han/hon fick känna att han hade mamma kvar?

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Uh, det där är lite småsvårt! Man vill räcka till – men samtidigt är det nu gull-ettan måste vänja sig med att dela med sig och vänta på sin tur. De ska dela på dig resten av livet…
    Knyt inte knut på dig själv i mån om Adde. Han kommer att ifrågasätta att du tar hand om Ida, istället för honom (även om han är världens snällaste). Låssas vara cool och säg att nu är det Idas tur. HON behöver också din uppmärksamhet.

    Vet inte alls om du – eller nån annan läsare – kan ha hjälp av min barnmorskas råd om tvåan. Hon sa redan innan min tvåa föddes att tvåan tar längre tid att ”få in under huden”. Man vet att man kommer att vrålälska den här varelsen, men kanske är det inte den där överväldigande, omedelbara kärleken som man kände med ettan. Och det kan vara rätt jobbigt! Men kärleken växer…man har plats för hur många som helst i sitt hjärta!

    Jisses vilka långa inlägg jag gör idag! Viktipettern! Tja, läs & tro eller förkasta. KRAM!

  2. Åh, jag har inga bra råd att ge för jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag gjorde… Maya sov ju himla mycket i början, typ 20 timmar per dygn plus att det var mitt i sommaren så Ellen var ofta ute på vift nere hos grannarna. Blev en rätt lämplig övergång sådär. Någon gång krockade det väl men jag var noga med att tala om för Ellen att Maya var liten och behövde mig mer just då men att jag älskar henne lika mycket för det. Ellen fick också vara med mycket, hjälpa till sådär, sitta med Maya i knät, hjälpa till med matning osv. Sedan försökte jag krama och vara så mycket med Ellen som möjligt när Maya sov istället.

    Läste kommentaren ovan och måste säga att jag kände totalt annorlunda. Jag älskade givetvis Ellen från det jag först såg henne men jag tyckte också att det var lite jobbigt, för stor omställning sådär tror jag samtidigt som hon var ett ”jobbigt” barn, skulle äta hela tiden och vägrade sova. Maya ville jag bara äta upp med sked från den sekund hon föddes, ville helst inte släppa henne alls och väckte henne ibland när hon sov bara för att få hålla henne 🙂

  3. håller nog med där Helena, jag var så förvirrad när Adde föddes allt var så nytt, känns nästan lättare att ta till sig lilla Ida direkt samtidigt som jag är glad för att jag inte är lika revirig nu som med Adde. Då vågade jag inte somna alls och jag tog hela nattvaket i flera månader, nu har jag förstått att det är faktiskt bra om N tar henne på natten och jag måste inte springa upp om hon skriker när han har passet utan jag vågar sova.

  4. Va kloka ni är! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: