Alkohol och barn

Görel skriver i en annan av sina kommentarer så här:

”Jo, dina barn får nog bättre förutsättningar. Vi får återkomma på din nästa blogg (från 7 år) och diskutera hur vi får våra barn att låta bli alkohol…”

Jag tycker dessutom att frågan är för viktig för att tas upp i en blogg om några år. Alkohol är något barn tidigt utsätts för och vi måste föregå med gott exempel. Jag är inte säker på att det är så vi ska göra, få dem att låta bli alltså. Själklart ska vi inte uppmuntra drickande men det vi ska göra är att lära dem sunda vanor och att vuxna kan dricka ytan att bli läskiga och bete sig som svin.

Att förklara på barnets nivå är viktigt. Varför säger mamma nej till alkohol? En kollega sa att hon trodde hade lärt sin dotter ”det här med att låta bli knark.”.. Men till hennes förvåning testade flickan någon partydrog redan veckan efter.
När jag frågade hur hon förklarat sa hon.

– ”Jag sa att jag förbjuder allt alltid”
– Sa du varför?
– ”Ja knark är skit”
Vi bäddar för problem om vi inte är riktigt duktiga på att förklara varför vi tycker vissa saker eller påvisar motsättningar som ”Du borde avstå från alkohol men farsan, morsan och grannarna super till på kräftskivan.”

Precis som så mycket annat i livet så ska barn lära sig att tala med sina vuxna, ska vi lära dem att avstå alkohol/droger bör vi avstå själva, precis på samma sätt som vi har hjälm på oss när vi cyklat för att vi vill att barnen ska ha det. (För det har du väl?)

När jag bröt med pappa så var en av vägarna till ett normalt liv, för mig, att plugga en termin missbrukarvård på högskolan. Jag fick lära mig en hel del om vilka mekanismer som man ska se upp för och jag har också jobbat med barn som levt i missbrukarmiljöer. Det de flesta saknar är en sund kommunikation med sina föräldrar, någon som berättar vad som kan hända och hur man bör dricka.

Hade någon varit tydlig med mig hade min första fylla förmodligen inte slutat nedspydd på någons lantställe. Hade jag vågat komma hem så hade jag förmodligen mått mycket bättre och insett att alkohol inte var någon höjdare mycket tidigare.

Hur ska man lära sig ett sunt drickande om föräldern å ena sidan dricker själv på fest och å andra sidan förbjuder.

Det är viktigt att våga vara någon som INTE köper ut men som samtidigt är en man vågar komma hem till om man nu råkat festa i tidiga tonår.

Vi ska inte sätta upp alkohol som något livsfarligt. Barn möter alkohol hela livet, om vi ger dem sunda värderingar och utsätter dem för sunda tillställningar där de vuxna dricker med måtta, samtidigt som vi förklarar vad som kan hända om man dricker bäddar vi för en bra inställning till alkohol.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Absolut!
    Håller helt med!
    Är bara inte helt säker på hur jag ska stödja MITT blivande tonårsbarn att säga nej när de vill det.
    Ha, gick just en reklam från IQ/systemet på kanal 5. Att för varje år som man kan skjuta upp alkoholdebuten så minskar man risken att bli alkolist med 14%. Man får väl gå in på iq.se och kolla lite…

    Nä, hittills så har jag hållt mig til att förklara att lite öl/vin/drink är något som vuxna tar till vissa tillfällen, som ett lördagsgodis. Lördagsgodis äter man inte varje dag, och inte för mycket, då blir man sjuk, det förstår barnen. (Gå nu inte i taket läsare för att jag jämför med lördagsgodis, jag är mycket tydlig att alkohol är något annat!). Jag har inte druckit på flera år. Kan längta efter vin ibland – men det är ju första lilla klunken man är sugen på. Och den kan man ju ta. I övrigt kör jag stenhårt på att en ska vara helt nykter när man har barn med sig. Och ingen bör vara full!

    Självklart drack jag alkohol ”förr”. Men jag har aldrig haft minnesluckor, och aldrig hamnat i några otrygga situationer. Kan mina barn klara en sån nivå (eller högre), så är jag glad. Jag har haft jättekul när jag varit onykter, det kan jag ju inte ljuga om!

  2. Nej det är svårt, allting beror ju lite på hur barnet är som person hur man ska stötta. Ibland misslyckas det ändå och då är det viktigt att finnas där och vara den man vågar smita hem till.

    Kom ihåg en sak: Ibland är till och med den tjatiga föräldern det bästa som kan hända. Flera av de ungdommar som jag arbetade med sa ofta (och jag kände likadant mot mamma): ”Jag önskar att min mamma/pappa sa ifrån satte gränser, tänk vad bra de andra barnen har det som har föräldrar som bryr sig.

    Här i området har vi barn som super sig fulla på helgerna. Fritidsassistenterna berättar om 11-12 åringar som legat redlösa på marken och när barnen buriits hem till föräldrarna har föräldrarna inte brytt sig .

    En mamma smällde igen dörren framför näsan på fältarna när de kom hem med hennes tolvåring (tolvåringen var kvar på fältassisteneternas sida om dörren) med orden: Jag orkar inte. Det gör mig asförbannad.

    Orkar man inte finnas där ska man baske mig inte skaffa barn! Usch nu blev jag upprörd men vi har alldeles för många föräldrar med alltför dålig koll här och fylla möts man ju av i storstaden nästan dagligen , suck

    Om du är trygg och bra på att kommunicera med barnen kommer de absolut att klara det. Varannan vatten är ett bra tips.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: