1+1 är fyra, eller?

Ni om följt bloggen sen starten 2006 kanske minns att jag ibland kännt det lite jobbigt att besvara de andra mammornas frågor som
– Har du också det så jobbigt.
– Tufft och vara förälder utan tid till varandra …
– får du sova något. När kommer han i säng …
och så vidare …
Någon sa, när jag väntade Ida att ett plu ett är fyra när man får barn och första året är värst!
Vi har aldrig haft det särskilt jobbigt med Adde, visst någon lightkolik och lite kräksjukor men han sov ju hela nätterna från att han var fem månader och lägger sig barnet klockan sex då finns det gott om föräldratid. Det vart bara så pinsamt tillslut. När folk berättade hur jobbigt de hade det med sina barn, kändes det som om jag ville gömma mig.

Det ska ju vara jobbigt att vara förälder, man ska vara slut, inte orka något och städa ihjäl sig, typ!
Så jag teg, sjönk lite längre ned i diskussionsoffan i parkleken men så frågade någon ändå:
-Hur har ni det då?
Och då fick man ju svara, nej det är inte så jobbigt, nej han lägger sig tidigt. Ja han sover bra, ja han tycker om att borsta tänderna.

Visst har vi haft våra duster, med matvägran till exempel, men inte på lång väg lika jobbigt som de andra verkar ha det.

Tillslut sa någon på skämt …
”Usch jag hatar er, varför kan inte jag få ett lätt barn.” Alla skrattade sen sa de …men nummer två kommer inte att vara så. Vänta bara!

Och jag väntar, och väntar … Jag och mannen konstaterade i går vilket lyx vi har med två barn som sover på nätterna. Kanske har jag missat något, kanske borde jag dra upp och berätta hur jobbigt allt är när jag möter de andra. Det kanske är så mammor ska fungera socialt.
Trots det går jag för tillfället omvägar … för tänk om någon av dem som har så jobbiga barn skulle fråga.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Åh, sluta vara så svensk! 🙂
    Sträck på dej istället! Du är en cool morsa som inte gör nån big deal av att informera dina barn om vilken roll de har i familjen. Det ger coola barn, vare sig de är 2 månader eller 15 år!

    De som har ”jobbiga” barn kanske har ett mer välorganiserat skafferi än du. Eller snyggare bilfälgar. Eller mindre strykhög. De dukar under av alla krav. Och hinner inte lyssna på sig själva – eller tro på sig själva. Då vet inte heller barnen alltid vad som förväntas, inte heller vågar föräldrarna lyssna på barnens signaler.

    Jag får ganska ofta kommentaren ”va lugn du är” när mina barn gör något knasigt. Men det är ju ren självbevarelsedrift. Om jag är cool och försöker förutse sitiationer, så kan jag bemöta barnen bättre. Jag har blixtsnabbt humör, och kan definitivt bli arg. Men det är snabbt över. Det är inte farligt för barnen att se mig upprörd. Och oftast är jag ju cool!

    Kör på du. Våga vara en förebild!

  2. Haha, ja jag har hellre glada och lyckliga barn än snygga bilfälgar, även om ett välordnat skafferi vore trevligt! Tack Görel, vi är bra både du och jag !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: