Dagens morsa

Ibland blir man så förvånad över hur folk beter sig att man bara vill gå fram, knacka dem på axeln och fråga:
”Men du hur är det fatt egentligen, för såhär förstår du väl att man inte gör?!”

Dagens morsa stod i konsumkassan, med sin 2 årige son i vagnen. jag står ganska långt bak i kön eftersom bara två kassor är öppna och det är jättemycket folk. Men allting är lugnt och tyst tills tvååringen frågar:
-Klad mamma (jag uppfattar det som Choklad eftersom han pekar mot godishyllan). Allt har alltså varit lugnt och tyst fram tills denna lilla fråga, men då … vrålar denna människa:
-Men för helvete unge du vet att du inte får godis på en måndag.
ALLA vänder sig om och ungen blir så rädd att han börjsar gråta och skrika själv:
-nälla mamma …mammma, maaaaammma

Då tar hon tag i barnet och trycker ned honom i vagnen, han spjärnar emot och gråter högljutt medan mamman vrålar:
-Sitt, sitt, sitt för fan i vagnen.

En farbror som står längre fram i kön, nära den där morsan böjer sig fram och säger:
Du kanske borde försöka prata med din son istället.
Kvinnan svarar
Lägg dig inte i du vet fan inte hur jävla jobbig ungen är.
Gubben har i alla fall lite skinn på näsan:
-Ja han lär ju inte bli enklare om du inte lär honom att kommunicera!

Pojken sitter nu och hulkar i sin vagn medan vi som står bakom i kön alla står vända mot mamman. Hon packar snabbt ihop sina saker och piper iväg utan ett ljud.

Jag undrar hur hennes dag hade varit och jag hoppas att hon snabbt förstår att man inte kan kommunicera med sina barn på det här sättet.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

7 kommentarer

  1. Usch… har tänkt på det där med att anmäla till soc.
    I går kom en jobbarkompis och sa att han blivit anmäld. En granne hade rapporterat att hans barn ibland stod på balkongen och grät. Och att tvååringen hade blåmärken som såg konstiga ut. Jag såg blåmärkena – tydliga märken av en fyraårig storebrors tänder… Så såg min mellantjej ut också ett tag när storebror hade pippi på att bitas. Samma storebror blev då ibland utlyft på trappan för att chilla en stund när inget annat hjälpte… Då lät han ibland!

    Kompisens fyraåring går själv ut på balkongen, stänger dörren och glömmer hur man öppnar. Då vrålar han…eftersom han är av den högljudda typen.

    Coolt nog så tycker jobbarkompisen att det är bra att soc ska komma och kolla hemma hos dem på måndag. Han är inte orolig. Och det borde han inte vara heller. Han och hans fru är måna, helt normala föräldrar som mycket tydligt både älskar och respekterar sina barn. Dessutom har de betydligt mer städat än jag…
    Det _är_ ju faktiskt bra att folk anmäler, och att soc utreder bums. Barn ska inte hamna i kläm för att vuxna är för fega.

    Bör jag tillägga att det är in invandrarfamilj?

  2. Fast …soc utreder inte bums i alla fall inte här. En tjej på 11 år som vcerkligen skulle behöva hjälp, mamman missbrukar, pappan våldför sig på mamman, hon lever i missär bland miljarder katter som bajsar och kissar inomhus, issängar etc , ovanpå det städar hennes föräldr5ar knappt någonting. Soc har fått flera anmälningar och de har inte ens varit och tittat.

    Har flera sådana exempel härifrån då fältassistenterna till och med släpat hem fulla elvaåringar och mamman slängt ut barnet igen för att själv kunna supa etc

    Jag tycker nog dock inte man ska anmäla till soc innan man är säker på att något är fel, fra,mförallt ska man tala med familjen innan, Tänk om anmälaren till din kompis faktiskt tagit sig tid att kolla upp saken och prata med familjen först? Då hade det kanske inte behövt bli anmälan av ingenting och en onödig resursslöseri hade kunnat tas till en familj där det verkligen behövdes.

  3. Absolut.

    Här är soc snabba på att utreda, det tycker jag är bra (om det sen blir rätt alla gånger kan inte jag bedöma). En av våra andra kollegor är gammal soctant, så hon berättade för honom vad som kommer att hända. Och att de just är snabba ut på undersökningar.

    Själv funderar jag på statistiken, med hur många barn som råkar illa ut på ett eller annat sätt i varje klass. Mina barn börjar ju bli så stora… Försöker förbereda mig mentalt vad jag ska göra när jag upptäcker _vilken_ av klasskompisarnas föräldrar som är alkolist.

    Vad tycker du? Som är lite insatt…

    Gud, vilka ”bonusar” som man inte räknat med som förälder! :-S

  4. Ja om du upptäcker att ett barn har en förälder som är alkoholist så synliggör barnet. Ibland räcker det med att se det i ögonen, hälsa och fråga hur dagen har varit. Kasta dig inte på barnet och fråga ut det om föräldrarna, ett alkoholistbarn har lärt sig att bevara den svarta familjehemligheten till varje pris.

    Prata med barnet, och försök att ta bort skulden från det för de lägger alltid skulden på sig självaa. Prata med andra föräldrar, lärare och försök få till stånd ett stöd för barnet. Viktigast av allt, ett alkoholistbarn
    är van att bli sviken så lova inget som du inte kan hålla. Kan du inte finnas där till 100% så se till att någon annan finns där om det må vara soc, Bup eller någon annan.

    Min viktigaset lärdom var att läsa en termin missbrukarvård på mälardalen, då förstod jag vad alkoholism innebar och fick styrka att säga ifrån ordentligtt till pappa. Man kan berätta för ett alkoholistbarn om alkoholism, på barnets nivå, för att barnet ska förstå och veta att det inte är ensamt. Prata med barnet om allt du företar dig, om du tänker prata med barnets föräldrar så säg det, eller soc, eller bup berätta och berätta varförisåfall blir du en pålitlig vuxen.

    Fråga inte : ”Du dricker din mamma/pappa?” om du vet att det är så, barnet kommer inte att avslöja sig. Säg istället ”jag VET att din mamma/pappa dricker, du får gärna prata med mig om du behöver”. Visa barnet vägar ut, genom bris, anhörigstöd etcetra.

    det finns många bra böcker för barn också. Tims längtan bland annat. Du får gärna maila om du vill ha fler svar, det här blev visst långt;)

  5. TACK för ett supersvar!

    Jag vet vart jag ska vända mig när jag hamnar i situationen…

    En delfråga till – hur tänker du _prata_ med dina barn om alkohol? Jag tror vi diskuterat tidigare huruvida barn ska få smaka/om man ska langa, men just det där med OM alkohol.

    Jag är lite inne på ”sanning som kanske avskräcker” – tala om vad som händer rent fysiskt om man dricker för ung, berätta om alla släktingar (för de finns ju även nära i våra familjer). Ärftlighet! Något måste man väl säga? Hur tänker du?

  6. Man ska alltid vara ärlig mot barn. Det är bra att berätta vad som kan hända fysiskt och även psykiskt (beroende på barnets ålder när man pratar förstås)Jag tänker inte försöka skrämma dem, Jag vill inte att mina barn ska supa, men jag kommer att finnas där den dagen de får sin första fylla och behöver hämtas liksom.

    Jag kommer att berätta hur man ska försöka dridcka, varannan vatten och hålla sig undan från hemkört och att man inte måste dricka jättemycket bara för att alla andra gör det.

    Jag vill inte att de ska tycka att allt är obehagligt. När de är vuxna ska de kunna ta en öl eller ett glas vin på en fest utan att bli asfulla liksom.
    Jag kommer också att berätta om morfars alkoholism. (beroende på hur tidigt det frågar kan man ju säga ”Morfar blev sjuk av att dricka sprit”

    Ärftlighet däremot är väldigt svårt, man ärver ju liksom inte genen för alkoholism utan det finns en ytterst liten procent som säger att man kan ärva en liten del (som jag inte minns vad den heter) som sitter långt ned i hjärnbalken.

    Men den ger anlag för beroende (om den triggas) dock inte nödvändigtvis alkoholism, det kan vara någon annan form av beroende och den behöver som sagt triggas. Man har den inte heller automatiskt bara för att några i släkten har den. Det är inte så jätteforskat kring den heller. SÅ jag vet inte, jag kommer inte att säga till mina barn ”passa er morfar var alkoholist så då blir du det om du super”.

    Jag tror på ärlighet men också förståelse för att unga människor också prövar sina vingar. Kort sagt berätta ärligt om hur man ska dricka och om farorna men ge barnet trygghet att kunna vända sig till dig genom att inte tokmoralisera allt vad alkohol innebär.
    Gjorde jag mig begriplig?

  7. Väldigt!
    Du satte ord på det jag tänkt! 🙂
    Tack igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: