Trygghetssignaler

Vi har omedvetet skapat en trygghetsrutin för Ida, något jag inte ens förstått förut men det är häftigt att se dessa små signaler påverka stora saker som till exempel nattätandet.

När Adde var lika liten fick jag amma med en och en halv timmes mellanrum, dygnet rum. Jag kanske inte hade behövt nattamma hela tiden om jag inte fått höra att tutten var den tröst man SKULLE GE!!! Hela tiden när barnnet blev ledset.

Det gör jag inte med Ida, ger tutte jämt alltså. Ida vill sällan ha mat under natten, men visst vaknar hon för att kolla om vi är där och vill ha tröst.

Så … det jag, omedvetet gjorde, var att jag när jag ammar har lgt mitt pekfinger i hennes hand. Så på natten när hon vaknar och söker trygghet lägger jag mitt finger i hennes hand (hon sover med oss) och då lugnar hon sig ganska fort, oftast.

Närheten för henne är då tätt sammankopplad med flera saker, mammas tutte=mat= finger i handenn= trygghet= närhet = när jag saknar ber jag att de ska visa att de är där och får jag då fingret i handen så känner jag alla de sakerna.

Jag kanske har helt fel men så tror jag att det fungerar i alla fall.

Annonser
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Jag tror du har rätt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: