Kontraster

Det är så vackert med den oskuldsfulla attityden… sättet som barn möter världen.
Adde är en lugn kille, visst trotsar han en hel del och särskilt (just nu)hur långt man kan gå med pappa.
Men det krävs ändå inte så mycket för att han ska lyssna. Vi är noga med att tala med honom om allt han gör, sätta oss på huk, förklara. Och det är häftigt att se hur snabbt de lär sig. En anna sak som är så häftig är den oförstörda glädjen över livet som han har.

Ett exempel … Adde prövar sig fram med ordet ”älskar”. Han har förstått att mamma älskar honom, att pappa älskar honom, att farmor älskar honom så han gick häromdagen och trallade för sig själv.
– Mamma, älska Adde, Adde älska mamma, Pappa älska Adde, Ida älska Adde, ”Portbilen älska Adde”, Bubben älska Adde, Tanten älska Adde… brandbilen älska Adde.

Mamma går och fnissar lite bakom och tänker att det är ju precis så det ska vara.

Men så är det ju det här med kontraster …vi har nyss flyttat i en av lägenheterna på gården låter det annorlunda. Det är hemskt och när man ser barnen så. De är inte lugna, inte normaltrotsiga utan går med slokande axlar, skyndar, fräser, skriker till varandra om enkla saker.

Och vad det beror på? Ja varje gång man går förbi deras lägenhet och fönstret är öppet så skriks det. Mamman vrålar på sina barn, ord som jag inte kan skriva här och med en volym som skulle skrämma en dinosaurie.

Det gör mig så ledsen att se hennes barn … för jag kan tänka mig hur det blir i tonåren. Fattar inte folk att man måste lära ungarna att kommunicera?

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: