Man är två om att få barn …FAKTISKT!!!

Det är som om kvinnor tror sig ha ensamrätt på föräldrarskap ibland. Särskilt när bebisen är pytteliten och eller när någonting händer som gör barnet ledsen.

Exempel ett: mamma och pappa står och pratar
barnet säget: VIIIILLL ha leksak nuuuuuuuuuuuuu!
Pappan säger ”Om du inte slutar skrika så blir det ingen leksak alls, du får vänta tills mamma och pappa har pratat klart!
Mamman tar upp barnet och säger: Äsch …det klart vi köper leksaken nu!

Finn fem fel där … Sen har vi mamman som vill sluta amma sin elvamånaders bebis men har tretusen ursäkter för att fortsätta. Hon säger:
– Usch jag hade velat sluta amma för länge sedan … men hon äter ju inget annat!
Jag : Inget annat? Vad har ni prövat?
hon: Ja alltså om HH ger henne gröt och mos och så så äter hon ju men om hon ser mig så vill hon ha tutte och nappflaska vääääägrar hon.
Jag: Men vad händer om du är i ett annat rum när han matar.
Hon : Alltså så länge står jag inte ut med att hon inte äter!!!Då går jag och tar över!

Par tre:
Hon: Alltså om ”Pelle” är ledsen så tröstar jag direkt, det vet ju alla att små barn behöver sin mamma mest!

Men… lysande …mammor som inte låter pappor göra sitt jobb. Alltså jag VEEEET hur jobbigt det är när barnet skriker. Hur gärna man vill trösta, rusa in och säga ”Såja mamma är här …”
MEN …
Barnet har faktiskt två föräldrar och hur ska barnet någonsin kunna få en sund relation till den andra föräldern om mamman alltid tar över? Det är faktiskt mammornas plikt att låta pappan trösta. Själv har jag, när hjärtat dunkar högt och bebis tjuter när pappa har bebis, sagt till mig själv. NÄ nu låter du bli, sätt dig ned och gör något annat. Han hämtar dig om han behöver hjälp!!!

Hur fan känner en pappa som alltid blir överkörd när det handlar om vardagssaker som förmågan att mata sitt barn?

Ett par som jag träffade sa Kvinnan att: Nej men jag klarar inte att sluta amma för hon skriker ju bara om jag inte ger tutte när hon är hungrig. Och när jag sa: Men gå ut då, ta en promenad, res borttvå dagar! Din kille FIXAR det. Då sa hon:

Ja men tänk om hon skriker?

Jag svarade: Om du är bortrest eller ute så är det faktiskt hans problem om hon skriker och han FIXAR det han är ju hennes pappa!

Pappan som stod en bit ifrån svarade: Ja just det det gör jag faktiskt!

VAD HEMSKT!!! Att inte känna sig så litad på att den som valt att skaffa barn med än tror att man är okapabel att ta hand om det egna barnet. Skärpning mammor!!!

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Fasty vet du, ibland tror jag att ”långammare” skäms över att de ammar mer än sex månader. För att alla vänner lagt av. Och de egentligen vill fortsätta tillsammans med barnet, men skyller på barnet. För man FÅR en massa konstiga kommentarer när man ammar en unge över 8-9 månader offentligt. Tänk om man kunde ingjuta ”matsjälvförtroende” i alla föräldrar, oavsett om man väljer att amma länge, kortare eller inte alls. TÄNK OM.

  2. Men kommenterar folk verkligen de som ammar en 8 månaders? Jag fick inga kommentarer med Adde och han ammades till tio månader Visserligen inte alla mål då efter sex månader men ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: