Tävling: Vad hade du gjort?

Sambon var på simhallen med Adde och väl i vattnet ligger en elvaårig kille som har samlat ihop alla flytleksaker och byggt ett torn av dem. (Bredvid elvaåringen står dennes förmodade far.)
Adde frågar pappa:
– Adde låna?
Pappa frågar elvaåringen:
– Kan vi få låna en av flytleksakerna?
Elvaåringen säger:
– Nej, jag ska ha allihopa.
Elvaåringens pappa sa …INGENTING!

Själv hade jag nog berättat lite snällt för den kaxige unge mannen att på allmänna badhus måste man dela med sig till de andra barnen, men Adde och pappa hittade en ensam flytis i ett hörn och struntade i det. Kanske lika bra?

Kanske var pappan uttröttad och hade tagit tretusen strider redan?
Kanske var ungen van vid att ingen någonsin tog saker ifrån honom?
Kanske är han mobbad och det här var ända platsen han kände att han fick vara kung.

I vilket fall som helst så undrar jag, vad skulle du ha gjort om det var ditt barn? Eller om du var motståndarbarnets förälder?

Det mest kreativa svaret belönas med ett spelpaket (till Dator) för hela familjen. Skriv ditt barns ålder i inlägget.

Tävlingen pågår till den 30:e januari.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

32 kommentarer

  1. Lina Eriksson

     /  januari 12, 2009

    Jag hade sagt till Adde att han skulle fråga den andra killen om har ville leka pirat och om han behövde ha en styrman som kunde hjälpa honom att styra flytis-skeppet mot nya erövringar!

  2. Lina

     /  januari 12, 2009

    Jag hade sagt högt rakt ut i luften: Jag skulle då skämmas som förälder om min son var så egoistisk att han lägger rabarber på alla flytleksaker och inte låter någon annan låna.
    Förhoppningsvis inser pappan att det är han som måste lära sin son hur man beter sig.

  3. Liselotte

     /  januari 12, 2009

    Nepp det där är MINA flytleksaker, skulle jag sagt och tagit med alla till vuxenbassängen (och lämnat maken med våra barn och ”motståndaren”). Det kan vara kul att agera precis som barnen ibland – de brukar upptäcka det absurda i hur de agerar då.
    Mina barn är 4, 6 & 9 år

  4. Carola S

     /  januari 12, 2009

    helt ärligt så skulle jag bara ha tagit nån av grejerna om han vägrade dela med sig, likadant om det vore mitt barn som betedde sig så illa, jag skulle helt enkelt ta en eller flera och ge till de andra som ville ha

  5. Carola S

     /  januari 12, 2009

    visst ja, dottern är 7

  6. kjerstin

     /  januari 12, 2009

    Jag hade överhuvudtaget inte frågat. Jag hade bara tagit en badleksak, lett vänligt och sagt ”hej, jag tar den här – du behöver ju inte alla.” Sen hade jag gått utan att invänta svar. Bortskämda människor finns i alla åldrar och det är ingen ide´att ta ordstrid.

  7. kjerstin

     /  januari 12, 2009

    Glömde skriva att min grabb är 14 år!

  8. Jag hade nog sagt något i stil med att här är alla flytleksakerna till för alla och att han hade att välja på att ge oss en leksak eller att få ta ett snack med badvärdarna. Pappan hade jag nog bara blängt på. Fattar han inte bättre så är han knappast värd att spilla tid på.

  9. Hanna

     /  januari 12, 2009

    Som Addes förälder hade ja försökt få den andre föräldern att förstå att man delar m sig.. Sen beroende på hur föräldern e: Snobbig förälder, jag hade tagit en del saker till mitt barn utan mer förfrågan.. ”trött, sliten” förälder, ja hade frågat barnet en gång till sen tagit den understa saken för honom.. Mina barn 12 o 5 år gamla..

  10. Charlotte

     /  januari 12, 2009

    Jag hade sagt till killen att han fick välja mellan att antingen fick dela med sig eller leka tillsammans med oss. Han får det slutliga valet och kan se sig som den som bestämmer, delar med sig på ett eller annat sätt utan att ”tappa ansiktet” och vi får leka. Det klarar jag och mina barn att bjuda en elvaåring på. 😉
    Mina barn är 21 och 25.

  11. carina tidlund

     /  januari 13, 2009

    Hade jag varit Addes förälder hade jag hämtat fler leksaker och sagt:här har du lite fler!Förhoppningsvis skulle både den unge killen och pappan blivit generade och börjat dela med sej till Adde!

  12. carina tidlund

     /  januari 13, 2009

    Min yngsta dotter är 3 år!!

  13. Alexandra

     /  januari 13, 2009

    Jag hade också gått på linjen att tydligt berätta för mitt barn att man ska dela med sig. Sedan hade jag högt påpekat att den pojken nog inte lärt sig det och att vi fick vänta tills han lekt färdigt med tornet. Efter att ha stått och stirrat på den egoistiska ungen ett tag så skulle han lämnat tornet eller kastat bort någon av dynorna. (Detta har iaf fungerat i 100% av fallen jag testat. ;))

  14. Alexandra

     /  januari 13, 2009

    Och mina barn är 3 och 5 år.

  15. Andreá

     /  januari 13, 2009

    Jag hade spännt ögonen i ”slappa pappan”, bröstat upp mig med min frodiga E-kupa, blinkat lite avväpnat, lagt huvudet på sned, händerna på höfterna och sagt mycket högt,bestämt och ljudligt … -Se till att din unge delar med sig annars går jag och talar med badvakterna Chrille och Perra som kan få dig och din unge portad härifrån för all evighet. Detta är ett allmänt badhus till för ALLA och så vitt jag vet är sakerna också till för ALLA som betalat och badar här idag. Jag hade varit så hög i röstaen att vuxna och barn hade varit tvugna att vända sig om och till och med avstanna sina aktiviteter för att titta på oss. Samt som deras reaktioner hade fått ”slapp pappan” och oempatisk bortskämd son att skämmas ögonen ur sig. Skam fungerar i alla lägen! Tyvärr men så är det! Har erfarenhet som förskolelärare, mamma och amatörteaterspelare så jag vet hur människor fungerar när man blir överhögljudd i rösten och jag kan med det mesta utan att skämmas. Tror jag mer hade framståt som modig inför 5 åriga sonen inte skrikarg och hysterisk 🙂

  16. a) Som mamma till sonen som samlar på sig (jo har har nog en som är fullt kapabel till det) så hade jag sagt att det är ok att bygga torn så länge inte någon annan är i bassängen. När det dök upp några fler badare hade jag harklat mig. Sonen hade vetat vad jag menade och blängt surt, och då hade jag sagt ”dela med dej eller gå upp”.

    b)Som den med minsta barnet hade jag sagt ”Hej, vilket häftigt torn! Men du, det är simhallens grejer va? Vi vill gärna leka lite vi också, vad tror du, visst blir det fortfarande ett bra torn om du lånar ut den här grodan till [mitt barn]?” Och så hade jag lett, och glatt trixat loss lämplig leksak.
    Görel med E 7, T 5 och J 2

  17. margareta

     /  januari 14, 2009

    jag hadde frågat om vi skulle kunna få låna en. hadde vi inte fått låna enskulle jag säga till pappan -det här är en plats som alla ska ha trevligt och roligt, så jag tar och lånar en av er, okej. dom får bli hur sura de vill. mina barn är 3 och 1år.

  18. ann-sofi texén

     /  januari 15, 2009

    jag skulle ha frågat om vi alla kunde vara sams och ha kul på den här platsen i stället om dom inte lyssnade på mitt kloka ord då drar jag i väg till nästa plts

  19. Vilken tur att det inte var pappan som lagt beslag på alla flytisar. Eftersom det nu handlade om en elvaåring så hade jag nog simmat lite närmare och lite närmare och sedan tittat på pojken och med ett stort leende sedan sagt:

    -Om inte du ger mig en av dom där flytisarna så måste jag nog pussa dig och kanske din pappa också, om du har otur!

    Mina barn (tre tjejer) är 7, 3 och 1 år och dom hade nog bara roffat åt sig en flytis…hoppas jag 😉

  20. Jannice Larsson

     /  januari 18, 2009

    Negativa egenskaper ignoreras bort och de positiva lyfts fram, den kreativa killen som behöver så mycket flysaker måste ju ha en toppenlek på gång, vad roligt det blev sedan när alla lekte tillsammans.

  21. maria

     /  januari 18, 2009

    jag hade nog försökt förklara för barnet att min son kan inte simma och han behöver en flytis annars kan han inte bada i bassängen sen hade jag nog frågat om dem inte kunde ta varsin flytis så kunde barnet som inte ville dela med sig få visa och försöka lära min son hur man simmar så kunde dem leka tillsammans.

  22. Jenny

     /  januari 23, 2009

    Jag hade talat om för pojken att det var ett jättefint torn han hade byggt men att det nu finns fler barn i bassängen som också vill ha kul med kuddarna och att om han delar med sig till de andra så kommer alla att kunna ha kul tillsammans. Om detta inte hade hjälpt så hade jag helt enkelt vänt mig till fadern och vänligt uppmanat honom att säga till sin son själv, eftersom det är lönlöst att som vuxen stå och argumentera med en okänd 11-åring, samt att det i det här fallet kanske bara är bra att pojken får höra pappa sätta gränser. Som sista utväg så hade jag helt sonika tagit de kuddar vi behövde från tornet och gått eftersom vi var där för att ha kul och inte för att bråka. Tror nog dock att pappan regerat vid en direkt uppmaning och sagt till sin son.

  23. Jenny

     /  januari 23, 2009

    mina barn är 10, 13 och 16

  24. Stina

     /  januari 23, 2009

    Här behöver man inte vara kreativ, utan bestämd. Jag tycker inte man behöver bry sig om den förmodade pappan då en 11-åring är fullt kapabel att förstå vad man ska göra och inte göra. Alltså tar man diskussionen med pojken och den förmodadae pappan borde väl skämmas om inte annat.
    5 åring

  25. Jessica

     /  januari 24, 2009

    Jag hade dykt under och tagit en flytis utan att han hade märkt något, och om han skulle märka något så är jag långt borta redan och har kul med flytisen tillsammans med min 11 månaders son som älskar att bada och plaska i vattnet.

  26. Jag måste säga att jag är lite impad av att han lyckats samla ihop alla – jag brukar ha problem att kontrollera en! Jag tror jag hade bjudit in mig själv och mina två döttrar i leken för jag är övertygad att det hade gjort situationen ohållbar även för honom (Vi hade sänkt den kollektiva kontrolnivån till ett minimum). Ganska snart hade flytleksaker drivit iväg i alla riktningar!

  27. Jag hade axlat uppgiften att som u-båt bära och skjuta torpeder på det mål som dyker upp, i detta fallet ett ståtligt torn. Beväpnad med en sjuårig dotter som funnit en utmaning i ”hopp från kanten” börjar ubåten sin färd. Naturligtvis med tillhörande ljudeffekter! Sen återstår bara att se om vi är med och bygger ett nytt mål att skjuta ner eller om vi leker själva med en tornspillra. Den här mamman anar att den fortsatta leken kommer att vara ”hopp från halvsjunken mamma” och vara länge efter att tornbyggaren lämnat badet….suck:-)

  28. Cecilie B

     /  januari 25, 2009

    Jag brett ut armarna, slagit på radiorösten och lekt 11:e september med tornet. Förhoppningsvis hade jag kunnat överspela så mycket att även 11-åringen hade tyckt det var kul (det fanns ju ändå inte fler flytisar att bygga med, så hans lek var ju slut). Sedan hade vi kunnat hjälpas åt med att bygga upp tornet igen, och min dotter (4 år) hade kunnat få några flytisar för sig själv.

  29. Maja

     /  januari 26, 2009

    Jag hade berömt pojken för hans fina torn och frågat om inte vi kunde få hjälpa till att bygga lite mer. Kanske att något av mina barn kunde få prova att sitta på tornet?

    Förhoppningsvis skulle det hela resultera i att de började leka och efter en stund kanske det skulle gå att frigöra en flytis för egna lekar.

    Mina barn är 5, 6, 11 och 13

  30. Ulf R

     /  januari 28, 2009

    Jag hade inte brytt mig om vad hans unge sagt.
    Utan jag hade sedan lugnt frågat pappan, visst kan väl Adde få låna någon sak? Om då pappan hade sagt nej så hade jag lagt till att det är ett allmän plats. Det viktiga är att jag ska inte behöva ta en strid med någon annans barn, oavsett vilken ålder de är i – det är föräldrarnas uppgift. Mitt barn är 8 månader.

  31. Mia

     /  januari 30, 2009

    För bara ett par månader sedan hade jag förmodligen blivit tvärarg på både pappan och pojken. Nu (hoppas jag) hade jag lugnt sagt att ”vi lånar en, så får du ha kul med de andra”, och tagit en med mig. Ångrar ofta att jag ”tagit i”. Möjligheten finns ju alltid att det finns en anledning till beteendet, precis som du skriver.
    Barnen är 13 och 16, så jag har övat några år;)

  32. annapanna

     /  januari 31, 2009

    Jag tror att barnet som tagit alla leksaker inte är ett barn som är glad ända in i hjärtat. Han kan bara vara på dåligt humör. Men det kan också vara så att han har svårt att få kompisar, att han har haft en jobbig uppväxt, stränga föräldrar, svårt i skolan etc etc. Ett barn som inte får tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet kommer att känna besvikelse och missnöje. Han kommer att ha en inre känsla av att han inte räknas, att han inte duger, att han inte är älskad för den han är. Det kompenserar människan, det ligger i människans natur, på olika sätt. I detta fall skulle det kunna visa sig genom att denna pojke ser till att han ensam får alla leksaker. Nu räknas han. Han får allt. Nu är det dom andra som är utan. Att då försöka ta en leksak från honom vore som att starta krig. Man kanske lyckas få en leksak, men…till vilket pris? Vad är målet? Jag skulle utan bråk och irritation väcka mitt barns uppmärksamhet att göra eller leka med någonting annat. Kanske skulle jag gå till personalen och fråga om de hade fler leksaker. En som skulle passa mitt barn. Men även en som passade killen med alla leksaker, en leksak som han inte redan hade. Sedan skulle jag gå fram till killen med alla leksaker och med entusiasm och glädje ge honom den leksak han saknade. ”Här, jag fick den här av badvakten. Jag tror du skulle gilla den”. Våld föder våld. Bråk föder bråk. Men kärlek föder kärlek. Givmildhet föder givmildhet. Det är svårt att få någon att göra något mot dennes vilja. Personen i fråga måste själv vilja. Inte för att någon annan säger så, eller för att man är rädd för att bli straffad. Utan för att det egna samvetet, de egna känslorna säger så. Det behöver givetvis inte vara så att detta barn har haft en tragisk barndom. Han kanske bara var på dåligt humör. Men oavsett orsak så är resultatet detsamma. Våld föder våld, kärlek föder kärlek. Var lycklig!

    (Inom parentes är det lika mycket för mitt eget barn som jag handlar på detta sätt. För mitt barns skull väljer jag att inte gå inte i strid för att MITT barn minsann har rätt till minst en av alla dessa leksaker. Jag vill lära mitt barn att hantera problem. Som jag brukar säga: Problemet är oftast inte problemet, utan hur man hanterar det. Det är svårt för ett barn att förstå dessa ord. Men barn förstår handlingar och sätt att förhålla sig till omvärlden. Det vill jag lära mitt barn. Ett bra förhållningssätt till omvärlden.)

    Mitt barn (som är mitt ”låtsas”-barn och som bor med oss varannan vecka) heter William och är 6 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: