Sjåpig med första barnet, vem jag? Iiiiinte då!

Folk skrattade alltid när vi sjåpade oss med Adde. Tysta tassade vi runt i huset när han skulle sova: ”Shhhh” väste vi åt gästerna och matportioner serverades i enlighet med boken. Folk sa:
– Ja,ja, med andra barnet hinner man inte hålla på sådär … och så gav de oss ett hånflin medan vi i vårat stilla sinne tänkte: ”Jomen, som om vi skulle vara mindre rädda om vårat andra barn, hmpf.”
Idag förstår vi att det inte handlar om det. Det handlar inte om att man bryr sig mindre eller att man struntar i självklarheter. Det handlar om att man inte är lika rädd för att göra fel och istället gör rätt …

Jag skrattad elite, för idag mindes jag plötsligt hur det var. Min kompis ringde idag. Hennes förstfödda är dryga fyra månader och oroligt undrade hon om smakportioner: Vad man ska ge. hur mycket och vad man börjar med.

– Eeeh! Sa jag, det är väl inte så noga. Vi gav väl en smakbit vid fyra månader typ eller något. Faktum var att jag inte mindes exakt hur mycket man skulle ge, eller vad paketet sa om gröt och hur mycket man skulle göra. Och det är bara några månader sedan Ida fick sin första smakportion, MEN …

Ida är andra barnet och då läste vi inte boken innantill. Istället kastade vi i henne en sked palsternackspure samtidigt som vi stekte pannkakor till Adde, eller vilt kastar oss under högar av målarfärg och penslar.
Man hinner helt enkelt inte på samma sätt.

– Hehe, exakt sådär höll vi på med Adde och ja det är ju så med första barnet, vänta du när det andra kommer!

Sen skämdes jag lite, för det var ju just så alla sa till mig, men det är ju defacto så att där Adde sov i total tystnad sover Ida sig igenom både spränglarm och tjutande leksaksambulanser. Andra barnet härdas helt enkelt lite mera.

Däremot tror jag att man ska vara orolig med sitt första barn, superorolig och överbeskyddande. jag tror att det är bra. Det är generna som säger ”Det här är viktigt, SKYDDA”. Det är de som aldrig har beskyddarinstinkten vi ska se upp med, så var gärna lite pjåskiga med de första, de behöver vi alla få vara!

(De första tre veckorna vågade vi inte åka tunnelbana och fika med Adde, för alla visste ju att alla sjuka människor med livsfarligt RS -virus, skulle hosta rätt in i vagnen … så det så!)

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. 🙂
    Vänta då tills du får trean… eller fyran! 😉

    Jag tror också att man SKA vara försiktig med första. Man måste ju lära sej, hitta balansen. Det ger trygghet både till barn och föräldrar. Jag har nog varit rätt sjåpig med de kommande barnen också. Och vissa saker står jag på mej med så långt som det gått, som med godis och läsk. Och mina barn har reflexväst året om. Busschauffören gillar i alla fall det… Sen får de äta sand, springa nakna i regn och klättra i träd. Smuts & skrubbsår är jag inte rädd för!

  2. Hej Görel! Vad skönt att du är tillbaka!!!
    Nej smuts och skrubbsår funkar här med, det är bara allt annat ….

  3. Jag är här ibland!
    Bara mycket jobb och liten hjärna. 🙂

  4. Ja men jag saknar ju uppdateringar på din blogg också. trodde nästan det hade hänt dig något. Glad att du är här;)

  5. Ja, det HAR hänt saker… Jag voltade bilen (om du har facebook så leta upp mej så kan du se vraket) i januari. Datorn med alla lösenord fick sig en törn i samma veva, och jag har inte lyckats ta mej in på min egen blogg. Ironiskt! Måste ta tag i det…

  6. Men usch, kan jag göra något för dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: