Jämställd, vem jag?

När är vi jämställda?
I parken idag tog en mamma upp frågan om jämställdhet i hemmet. Hon menade på att det var enkelt att man i jämställdhetens namn blev lite listbunden och nästan antecknade vad man själv hade gjort i hemmet och vad den andre var skyldig att göra.

Den andra mamman nickade medan jag inte alls kände igen mig.

– Vadå man gör väl det man kan och hjälps åt med det man inte hinner? Sa jag lite klumpigt för visst här hemma gör jag mera av de såkallade hushållssysslorna, men jag är hemma mera och har flera tillfällen. Det betyder inte att min man inte gör dem alls, eller att jag skulle ställa mig och skälla på honom för att han inte tvättar tre maskiner (Som jag hunnit på en dag) på kvällen efter jobbet.
Tänk att leva så … tänk att man upprättar skuldkonton i jämställdhet, är det verkligen jämställt och om det är det …är det verkligen bra för ett förhållande? Har man inte missuppfattat begreppet lite då?

Jämställdhet implicerar ju mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter utan inblandning av kön.

Mamman i parken, menade på att de väl hade det hyfsat jämställt, men att det blev en hel del gnäll ibland och jag undrar ändå hur det ser ut i ett hem där man tror att jämställdhet betyder att dela exakt lika på ALLA sysslor? Eller handlar det bara om vissa sysslor? Vilka då i så fall? Har man scheman för vad man ska och inte ska göra? Hur mår den som skriver sitt skuldkonto och den som blir belastad av det?

Låter det såhär då?
– Du, JAG tog faktiskt soporna i morse och i går och i förrgår så nu ikväll måste du också göra det.
– Ja, men du gick ju först de morgnarna …
– Se till att kasta soporna NU!!!

Ibland får jag uppfattningen om att det de facto bara gäller de traditionellt kvinnliga sysslorna som diska, städa och tvätta, eller går dessa damer ned och byter lameller också?

I den definierade jämställdheten förses vi med samma chanser till samhällsinflytande, arbete och ekonomiskt oberoende. Ingenstans kan jag hitta att ni måste dela upp samtliga era sysslor exakt lika och fylla era kvoter annars är ni dåliga/förtryckta eller något annat?

Hur tänker ni om jämställdhet? Hur ser det ut hos er?

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. ååååååå idag är fel dag för mig att svara på det här!!! HAHAHA jämnställdhet vad är det?

    Nä, det går väl upp och ner. Min man har ibland uppfattningen om att om han säger att han ska göra en sak, påbörjar den, och SEN ber mig slutföra, så har han ändå gjort den. Som ”om du fixar vattenflaskorna så sätter jag på barnen regnkläder/Jag hittar inte regnkläderna/vaddå i korgen med regnkläder/Men jag hiiiiiiiiittar inte till/Åh, tack/vaddå, är du inte klar?”
    Å andra sidan så är det jag som dödar spindlarna och han tar gör rent avloppen. Sånt som vi helt enkelt delar upp i vem som törs vad. Och efter avslutad nattamning så har han frivilligt tagit motsvarande lång huvudnattjour med barnen – år och månader.

    Millimeterrättvisa är inget att eftersträva. Varannangångsprincipen verkar jättejobbig. Däremot kan jag ibland vara sugen på att sätta tid på hur mycket arbete var och en lägger ner på hemmet, inte så mycket på vilka uppgifter som faktiskt utförs.

  2. Hahaha känner igen det där 🙂

  3. Cecilia

     /  maj 22, 2009

    Eftersom familjen är det viktigaste, finaste och bästa i livet, både för mig och min sambo, så gör vi naturligtvis allt vi kan för varandra, våra barn och vårt hem. Den som är hemma gör alltså det som han/hon märker behöver göras, vilket gäller allt från sopkastning till brödbak.
    Jag har därför inte riktigt förstått just den här sortens jämställdhetsdebatt och uppfattar det hela en aning egoistiskt..
    Gör den, som skriver listorna, sysslorna i omtanke för sin familj eller för att göra listan längre? Har parten som inte hjälper till hemma förstått hur mycket hennes/hans familj verkligen är värd och hur mycket de andra behöver henne/honom? Den som inte märker smutsen i hörnen, är det för att tanken att titta efter aldrig tänks? Och isåfall, varför inte?

  4. Jag tycker egentligen att det viktigaste är att se till att båda får tid för varandra och familjen. Sedan är det väl i praktiken oviktigt vem som vattnar blommorna eller mekar med bilen.

    Det farliga är nog när det blir som en tävling i att vara duktig. Det som ska göras hemma bör väl egentligen komma spontant. Kan dock erkänna att hos oss är det oftast min sambo som säger till när ”saker behöver göras”. Det är nog tur för jag brukar oftast köra på ”vad är det värsta som kan hända”. Och det värsta som kan hända om man hoppar över något är oftast tämligen ofarligt.

    Dock vill jag ju inte att lillen ska käka damm så nu kan även jag komma på att det borde dammsugas 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: