Hur långt får man gå?

… med någon annans unge alltså?
Jag är innerligt trött på att uppfostra andras ungar i parken. Ni vet ungar vars mammor antingn inte är närvarande, oavsett om de är där fysiskt eller inte. Det är tredje uppfostransungen denna vecka med förälder som tittar på nmen struntar i. Eller nåja, tittar på, denna satt på en balkong 100 meter bort när 4 åringen var i parken.

Det började med att han vråltjöt när vi kom in i parken och i närheten av gungdjuren.. Han var där med sin kompis och genast tjöt han.

– Neeeej, de är mina.

Lite stillsamt sa jag något i stil med att det är parkens leksaker och att om man inte sitter på dem så får alla låna. Då började han springa omkring med en pinne och skjuta oss, inte sådär snällbusigt som barn brukar göra, utan ilsket. Och ilsknare blev han när hans kompis skulle åka hem med sin mamma.

Då skrek han:
– Jag hatar dig (kompisens namn)! …/Ungen var fyra!!!!
Jag frågade om han ville leka med oss, men då fnös han bara.

Sen började han skrika mot Adde, sen började han att kasta kottar på först mot trottoaren sedan mot Adde. Varpå jag sa till honom:

– Hördu du.Vi kastar inte saker på varandra. Man kan göra illa sig. Du får kasta där ingen är.
Då svarade han. (Tänk nu på att han var fyra):
– Nu du ska du få!
Jag: vad sa du?
– Nu ska du få!

Så tog han upp en stor sten och kastade mot mig, men missade och precis innan jag han säga något så tog han en ny sten och kastade. Den träffade mig i ryggen och jag fick gå fram till honom. (Hans föräldrar satt som sagt på en balkong vid parken).

– Nu får du sluta kasta. Du FÅR INTE kasta stenar och kottar på NÅGON. Om du vill kasta saker får du kasta åt ett annat håll. Om du kastar en gång till så kommer jag och tar stenarna ifrån dig. FÖRSTÅR du vad jag säger?

Då mumlade han och gick iväg en bit. Där stod han stilla och mumlade och ville varken leka eller göra något. Hela tiden satt hans mamma på en balkong hundra meter bort, utan att göra ett ljud ifrån sig! Barnet var fyra!

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Så fruktansvärt sorgligt!!!
    Fy, det är en av anledningarna att jag inte fixar att bo i en stad med mina barn. Att tvingas se alla barn som inte blir sedda av de som BORDE se dem.
    Nog för att det händer saker här med, men en unge här vet att jag förutom att prata dem själva även kommer att prata med föräldrarna – för att jag känner till dem. Och jag litar på att andra föräldrarna kommer att ta tag i mina barn på samma vis när de gör fel (för det kommer de att göra).
    Men vilka konstiga föräldrar som inte lyfte ett finger. Djupt sorgligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: