SkrikIda och folk:)

Hur får man folk att förstå att Idas skrikutbrott där hon vill någonting skulle behöva tålmodiga folk och inte människor som snabbt säger: ”Oj vill du ha den varsågod” om allting.

Ida har varit väldigt intensiv från början och vi har försökt att behandla barnen lika, men … problemet för oss är att Ida och Adde är helt olika barn. Där Adde alltid varit den tålmodiga som kanske börjat pocka lite på uppmärksamhet efter en stund, om man till exempel pratat med en annan mamma, så blir Ida sån att hon DIREKT när hon kommer på att hon vill något ILLTJUTER. Problemet är inte att hon vill saker, problemet är att hon vill saker hela tiden, väldigt mycket och oftast väldigt intensivt. Och det har hon visat sedan födelsen.

Som när man står och pratar med någon och Ida komer på att just exakt nu ska hon ha uppmärksamhet. Då vrålar hon ilsket till dess att personen säger:

”Oj, oj nu vill hon nog att jag ska sluta prata”

Det bästa då vore ju kanske inte att personen hals över huvudet flyr, för Ida har kommit på att folk gör så och ger sig väldigt fort eftersom de blir besvärade av hennes skrik.
Samma sak om hon till exempel ser någon äta en bulle eller liknande i parken och illtjuter och pekar. Medan man själv kämpar med att säga: ”Nej, Ida den är inte din, du får äta ditt äpple istället” så kan ”älmenande ” människor helt enkelt sträcka til henne en bullbit innan man hinner blinka.

Fattar de inte att striden blir värre om jag måste dra bullen ifrån henne? Nej, uppenbarligen inte för de säger:
-Ååååh men hon vill ju så gärna ha en.

PUCKON!!!

Tyvärr har ju Adde också en tendens att ge med sig. När vi säger:
”Nej Ida du FÅR INTE rycka Addes saker ifrån honom” så skriker hon tills Adde ger med sig (vilket händer alltför ofta) och ger henne saken ÄVEN om han helst vill leka med den själv.

Ibland vill han verkligen, verkligen leka med den själv och då får Ida helt enkelt finna sig, vilket kan ta allt ifrån en minut till tjugofem. Men hur får man folk i allmänhet och Adde i synnerhet att förstå att om Ida alltid får som hon vill så blir hon en ganska odräglig unge såsmåningom.

Lite skrik just nu är väl en sak, men tonårstrotsig bortskämd skrikprinsessa vill jag passa mig för.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. *garvar*
    jadu, har du tur lugnar det sig lite när hon lär sig prata. Å andra sidan så kan såna intensiva damer ta lite längre tid på sig med det…och bli ännu mer frustrerade.
    Jag – med TVÅ bestämda lillesystrar härhemma – försöker se det som att det är bra med lite tjejer som vågar ta plats och höras. Tyvärr ser jag redan nu hur mellantjejen börjar lugna sig lite för mycket. Hon hamnar snart i en stor skolklass. Nog för att hon kan låta härhemma, men borta är hon tyst som en mus. Lillsyrran har än så länge mer jämn-intensivt humör!

    HEJA IDA! Fortsätt vråla! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: