Tävling: tankar om Mobbing

En av de sommarkurser jag läser handlar om mobbing i skolan, samtidigt läste jag denna lilla länk om ”Linus” 7 år som inte har några kompisar och undrar varför ingen vill leka med honom.

Vad gör man som förälder om ens barn blir mobbat?
Hur märkte du det och vad gjorde du. Skriv anonymt om ni vill, men glöm inte mailadress om ni vinner.

Skriv in din tanke om mobbing och vinn 100 kronor hos CDon.com.

Sista dag att tävla är 19:e juli

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

21 kommentarer

  1. Mikaela

     /  juni 15, 2009

    Hej! Mobbning är fruktansvärt, inte lika värst som krig men nästan…
    Mobbare har oftast en dålig barndom, har dåligt självförtroende och får bättre självförtroende av att mobba och reta nån annan. Men mobbarna har ändå ingen riktig orsak att mobba nån, för den retade personen vet inte hur mobbaren/arna mår.
    Slut.

  2. jag tycker det är fel med mobbning förbjud sånt i stället jag vill att barn som blir mobbade ska inte behöva må dårligt man vill ställa upp för barn somm blir mobbade i skolan man vill vara ett stöd för dom hela livet ut mobbarna tora att dom tuffa som gör så mot andra dom ska få säg en tankeställare

  3. Anonym fjälltjej

     /  juni 15, 2009

    Jag reagerar så starkt på mobbing. Och när det gäller små barn så kokar jag av ilska när dom blir mobbade. Jag är snart 22 år och jag var mobbad som liten, jag har inga barn nu men jag jobbar som förskolelärare.
    Som förälder är det svårt att veta vad man ska göra tror jag.. Men för mig så behövde mamma och pappa ”stå ut med mig”. Jag fick svårt att sova, blev mörkrädd… Då var dom uppe tills jag somnat, dom lät lamporna lysa… Små saker hjälpte mig.
    Skolan gjorde inte ett sk*t för mig, så jag hoppas att skolor har blivit bättre på handskas med mobbing.

    Jag vill utrota mobbing så gott det går, men jag vet att det inte funkar så 😦

  4. Carina

     /  juni 15, 2009

    Min äldsta son var 8 år när en pojke som var endast 1 år äldre tog strypgrepp på min son och hotade honom till livet. Det allra värsta var att fritidspersonalen såg och hörde allting men ingen gjorde något. Det var en ren tillfällighet att jag kom tidigare den dan och hämtade min son, det var fruktansvärt att se och höra detta och att få veta att det inte var första gången det hände!
    Det tog lång tid för min son att bli ” sig själv ” igen, förtroendet för fritidshemmet försvann i ett nafs, vi sa upp platsen för båda våra söner.

  5. Ann

     /  juni 16, 2009

    Mobbning förekommer bland barn och vuxna.Barn är det många gånger oförstånd.Vuxna elakhet.Minns när jag gick i skolan där en kille blev mobbad.han var lite annorlunda.Han var bara lite mognare än sina jämnåriga.istället för att titta på häftiga tv-program så såg han hellre på nyheter och faktaprogram,och det fick han lida för.Stackars kille.
    På min arbetsplats kan jag se mobbning.Passar det inte,så fryser dom ut personen.

  6. mammaMia

     /  juni 16, 2009

    Blir ditt barn mobbat, är du skyldig som förälder att reagera dvs kräv att något händer. Arbetar du i en skola är du skyldig som personal att reagera dvs ta upp i arbetslaget, med föräldern och skolledningen. Kan du hindra att något barn blir mobbat, har du gjort något bra, hindrar du att flera blir mobbade är det bättre. Skolan ska barnen komma ihåg som något positivt när de växer upp. Allt annat är fel. Vi vuxna har ett enormt ansvar, barnen är vår framtid.

  7. Anna

     /  juni 17, 2009

    Mobbing behöver inte bara ske mellan barn – vuxen. Min dotter blev utsatt för detta på skolavslutningen när lärarna sa till henne att hon inte fick sitta med tjejerna i klassen utan skulle sitta på andra sidan av kyrkan med killarna. varför? Jo tjejerna skulle uppträda (inte alla på en gång) och då kunde inte min underbara dotter få sitta och fnittra tillsammans med sina tjejkompisar på skolavslutningsdagen. Hon kom ut med stora tårar i ögonen från kyrkan. Det är mobbing på hög nivå det.

  8. Eva

     /  juni 17, 2009

    Mobbning förekommer bland både barn och vuxna, föräldrar, har varit med om allt.
    Mobbning är det värsta som kan hända ett barn, det blir så kränkt och får dåligt självförtroende.
    När mina två pojkar var små så mobbade två större pojkar dem under en längre tid innan jag fick reda på det. Jag gick till pojkarnas föräldrar och talade med dem, men de tog sina pojkar i försvar förstås. Något mer måste göras: Jag gick till skolan och berättade som det var, där fanns en stödgrupp just för mobbning, som tog i tu med det hela…Det kom fram att de pojkar som mobbade – själva blev misshandlade hemma, så egentligen var det synd om dem…
    Mina två pojkar fick sen vara ifred resten av skoltiden. Jag som förälder gör allt för mina små och stora barn – och tänker aldrig mera tillåta mobbning!

  9. jag tycker mycker synd om de Men i min klas
    så var det två killar och en tjej som var mobbad

  10. Madeleine L

     /  juni 21, 2009

    Ordet mobbing… jag ser direkt barn/ungdomar stå i en ring och mobba en stackars individ. För min näthinna är barnen killar. Varför killar? Tjejer kan också mobba. Men när killar mobbar vill de gärna använda våld. När tjejer mobbar är de elakare och fryser ut. Jag har umgåtts med de båda typerna, för att själv blivit utfryst. Det är nästan värre det som tjejerna gör, de kan vara sådana idioter så fort ingen ser och hör.
    Mobbing är fel. Den som är mobbad bör genast kontaka flera vuxna för hjälp, det är svårt att klara av det ensam.
    Mobbarna är oftast osäkra på sig sjävla, kom ihåg – det är inte du som gjort fel.

  11. ord sätter sig som små-små ärr på insidan av kroppen. något någon sa när man var liten påminner en allt för ofta om hur värdelös man kan vara i någons ögon. det viktigaste är att hitta en person som håller en hårt i handen och spottar mobbarna rakt upp i ansiktet, viskar i ditt öra: ”du är inte värdelös någonstans”.

  12. Jessica Karlsson

     /  juni 27, 2009

    Mobbning måste vara det västa man kan bli utsatt för och som förälder till ett mobbat barn står man oftast ganka handfallen och inte vet riktigt vad man ska göra. Det är viktigt att ha en stark och öppen kontakt med sina barn för att snabbt kunna märka om något är konstigt. Nej, jag har inte varit i situationen själv så jag kan inte sitta här och tro att jag vet vad man ska göra…..

  13. Oskar

     /  juli 7, 2009

    Jag går i en högstadieskola, men det förekommer sällan mobbning. Jag har inte sett det någonstans, mer än att personer har börjat bråka med varann. Jag har däremot sett att undomar mobbar fritidslärare och lärare. En gång tex när jag hörde en grupp undomar på ca 6-7 personer stå och prata med en fritidslärare. Och dom sa så hemska saker, som ”du borde operera ditt ansikte, så skrynkligt som det är” och andra mycket kränkande saker. Och ingen gör något åt det! Lärare bryr sig inte det minsta! Vuxenmobbning har jag hört är det värsta utav mobbningen.

  14. Tobias Jönsson

     /  juli 12, 2009

    Jag har endel teorier om mobbning:

    Barnmobbning:
    Mobbning är ett sätt för mobbaren att få ut sina känslor på. Fast på en mycket dåligt sätt. Mobbaren mår säkert dåligt och försöker därför få fler att må dåligt, men det är väldigt egoistiskt eftersom den utsatte oftast mår ännu sämre av den jobbiga behandlingen. Det kan vara barn som har det bättre hemma, eller har mer kunskaper och klarar av skolan lättare än mobbaren. Man bör prata med de som mobbar, i enrum, och fråga varför det mobbar och hur det själva mår och hur det har det hemma. Och prata med föräldrarna och gå på djupet. Jag tror inte det funkar med att bara säga till att de ska sluta mobba.

    Vuxenmobbning.
    Mobbning inom vuxna handlar oftast om vilken status man har. Det utspelas förmodligen oftast på jobbet. Det kan handla om att den utsatte kan ha högre lön eller har det bättre ställt än andra på jobbet. Den utsatte kanske kommer bättre överens med chefen än dom andra, eller så har den utsatte ersatt en annan medarbetare som de andra arbetarna trivdes med. Och därför hackar dom på nykomlingen som har ersatt en arbetskamrat.
    Många arbetsplatser har säkert regler angående mobbning, men det borde stärkas ännu mer, eftersom man ska kunna trivas på sitt arbete, inte arbeta och må dåligt och må dåligt när man är hemma.

    Mobbning sammanfattat är ett utlopp av mobbarens dåliga känslor som andra får ta över. Mobbaren måste lära sig att överföra sina dåliga känslor någon annanstans.

  15. Blev själv utsatt när jag växte upp av ett gäng tjejer i min ålder. Det var en hemsk tid och man kände att det måste vara något fel på mig, skolan gjorde inget eftersom det oftast skedde på raster eller på väg hem.
    Därför bestämde jag mig för när jag utbildade mig till lärare att jag skulle göra allt för att förhindra mobbning på min kommande arbetsplats! Skrev mitt examensarbete om skolors handlingsplaner mot mobbning – något alla skolor är skyldiga att ha! Gick sen med i antimobbningsteamet på ”min” skola och jobbar dagligen med att förhindra och motverka mobbning – för jag vill aldrig att någon ska behöva må så dåligt som jag gjorde. Det viktigaste som man som personal på skolan måste göra är att säga till direkt, visa att man ”ser” vad som pågår och framförallt koppla in föräldrarna eftersom de kan göra så mycket mer än vi i skolan kan/får göra! Det är viktigt att se varje individ!

    MVH: Eleonor

  16. Mobbing är enligt mig är något av det värsta man kan utsätta någon för, jag vet precis hur det känns för jag har själv blivit utsatt för psykisk mobbing under högstadiet och gymnasiet. Även om jag aldrig visade utåt hur hårt det tog på mig, så mådde jag väldigt dåligt, men samtidigt försökte jag bara borsta av mig alla ord och rykten och visa mig stark och rakryggad.

    Idag har jag en son på 16 månader och bara blotta tanken på att han blir mobbad i skolan i framtiden får mig att rysa och må dåligt, jag hoppas av hela mitt hjärta att han slipper gå igenom allt jag gått igenom.

    Jag försöker idag kika runt på communities för att upptäcka mobbing, och ser jag något så anmäler jag det till crew på den communityn. Det är kanske inte mycket, men det är i alla fall något. Och precis som ordspråket: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

  17. Julia

     /  juli 18, 2009

    Mobbning är något som inte går att unvika för någon, det kan handla om så enkla saker som vad dem har på sig men ändå göra någon så ledsen. Den personen som brukar bli mest mobbad är den som inte ser ut som dem andra, den som har något eget att komma med. den personen är hemsk och ska straffas för att den vill annat i livet än dem andra. mobbning är en av dem värstaste sakerna som finns, det kan få folk att vilja dö och att få den mest pratglada människan att aldrig säga ett ord när det är många i närheten. mobbning är ett sätt för mobbaren att visa att den bestämmer, ett sätt att få kontroll över den mobbade.. mobbning borde stoppas även om det aldrig kan hämt aom vi inte sammarbetar..

  18. Elvira

     /  juli 18, 2009

    Hittade en ”novell” jag skrivit för några år sen då jag hade blivit mobbad i flera år:

    ~~~~

    [7:an]
    -JÄVLA FETTO!!
    Är det det jag är?, sa jag till mig själv.
    Var det så jag döptes till när prästen höll upp mig vid kyrkans alltare?
    Innerst inne hatar jag att bli kallad fetto, tjockjävel, hora eller någonting annat. Men samtidigt är det enda gången jag får den uppmärksamhet jag saknat.
    Det är sjukt att säga, men enda gången jag blir sedd är när jag får höra orden skrikandes i mitt öra. För då vet jag att folk iallfall ser mig gå förbi, jag är inte bara en osynlig, liten siluett.

    [8:an]
    Jag vill inte bli kallad sympatisk och vänlig, inte heller fin och snäll.
    Jag vill bli accepterad av dom människorna som gjorde mig allra mest illa under en längre tid.
    Innerst inne mår jag fortfararande inte helt bra, även fast jag vill bevisa att jag också kan.
    Gå vidare, det säger folk till mig, men hur?
    Sitter man fast i dy, så gör man. Skär man sig så gör man, inte för att dö, inte för att det är skönt. Bara för att överleva, och verkligen kunna placera sig själv i något av dom alla fack som finns.
    Jag mår inte lika dåligt som jag gjorde förr, jag överlever faktiskt idag, utan att skära mig.
    Men jag har samtidigt fått mer problem än jag hade innan. Jag hör röster, klarar ibland inte av att vara i större folksamlingar o.sv.

    [Tiden efter högstadiet]
    Överstående text var jag nästan hela min högstadietid . Innan jag lärde mig vem jag egentligen var. Innan jag kunde acceptera mig som jag själv var.
    Mobbarna har dragit mig väldigt djupt ner, och spottat mig så många gånger i ansiktet, och dom sakerna får jag också dras med ,även om jag mår mkt, mkt bättre idag.
    Jag ser solen skina, och gråter inte för att molnen skymmer den ibland.
    Mitt liv är ett bevis på att även fast man sitter fast, så finns det sätt att komma loss på, man måste bara hitta dom. Försöker man inte, så går det inte heller inte att hitta dom.
    Det kommer göra ont att slita sig loss, men det är också det sätter som alltid funkar.
    Livet kommer inte bli bättre på några dygn, man får dras med smärtan i många, många år, och trots att det låter jobbigt så måste man glömma och gå vidare!

    Numera kallar jag mig själv inte för hårdrockare, inte för punkare eller alternativ.
    Jag är mig själv, och det är bara så. Jag har lärt mig under alla dessa år av andra att jag vart helt värdelös, men innerst inne har jag samtidigt vuxit som person utan att någon ser det.
    Mina vingar som utanpå var så spröda, hade inuti rötter som ingen någonsin skådat, och jag tror också det var därför jag lärde mig att flyga, efter många krashlandningar. . ~

    ~~~

  19. Anne-Lie

     /  juli 19, 2009

    Min ena flicka som idag är 12år,haft/har än vissa problem med talet.Blivit förföljd retad för detta,vissa kommentarer från barn har hon tagit med att säja att jag går och lär mej.Gått hos logoped/talpedagog/speciallärare.Dom som mest har trakasserat har varit lite äldre barn i grupp,som själva har vissa svårigheter med att kommunicera.Det är ett ganska klart tecken på att den,de som mobbar mår inte så bra själva och måste skicka över sina problem på andra för att åtminstående för stunden må bra.Då gäller de att vi som vuxna runt omkring kan samarbeta oavsett om barnet blir mobbat eller om den är mobbaren.Och ta tagit i problemet och finna problemet bakom varför det uppstår.Man måste vara lyhörd och observant på tidiga signaler som skickas ut.Information till barnen är också viktigt tidigt(utifrån ålder hur man framför det på ett begripligt sätt)Dagisgruppen hade massage som inslag,där barnen då fick beröra och massera varandra,och jag tror att det minskar risken för just handgripligheter.En positiv gemenskap och gott samarbete i en grupp minskar risken för mobbning.Kommunica,samarbete,förståelse,information en öppenhet är A&O för att kunna lösa eller minska problem,+ att man måste ha en uppföljning.MVH:Anne-Lie

  20. Susanne

     /  juli 19, 2009

    Kortfattat ska man tänka på hur man uppträder och är själv som förälder för barn gör som vi gör och lär sig snabbt hur man kan göra och ska vara!

  21. Susann

     /  juli 19, 2009

    Hej!
    Mobbing är något som vi vuxna måste våga se och ta på allvar. Vi måste våga agera. Varje skola är skyldiga att ha en handlingsplan och agera därefter. Det är i skolan som mkt mobbing förekommer. Nätmobbing är ju svårare för oss vuxna att se. Våra barn sitter vid datorn och det är inte alltid vi har koll på vad de gör. På msn och liknande är det lätt för unga att ”slänga ur sig saker” som faktiskt är mobbing. Här måste vi prata och lyssna på våra barn. Prata med våra barn om hur det skrivna ordet kan uppfattas. Vi vuxna måste vara tydliga i detta – reagera och agera…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: