Mamma bäst i väst, eller?

Det är förvisso bra att få perspektiv på saker och det är alltid dumt, oavsett var I världen man befinner sig att sätta sig på höga hästar och säga att “Mitt sätt att se det är bättre än ditt.”

Men det är inte alltid så lätt att sätta sig ur sitt eget kontext och säga att okej då ditt sätt kan också vara ett sätt. När man läser artikeln här kan man lugnt säga att sättet att se på vad som är ”bra” för barn är en aning olika. Författaren hävdar också att mammor I olika delar av världen ahr olika sätt att se på barn och barnuppostran och att undermeningen är väl att det är det vi måste respektera när vi ser på olikheter mellan kinesisk barnuppfostran och västerländsk…. Att vi inte kan hävda att min är bättre än din.
Men kan vi inte det?
Finns det inte mängder av forskning som visar vad som är bra för barn? Hur de ska stimuleras till självständiga, kritiskt tänkande individer som utgör en bra stomme i samhället?
Jo, visst gör det det. Men om man inte anser att kritiskt tänkande, självständiga individer är bra då? Är vår väg rätt väg då?

I artikeln diskuterar man argumenterar man för att man i väst mesar med barnen eftersom man anser att ”Det ska vara roligt för barn att lära” medan man själv ställer sådana krav på sina barn (Kina) att de tillslut inser att lärandet är roligt och att föräldrar som inte ställer krav på sina barn inte gör sitt jobb.
Men vad är att föredra?

Lyckliga barn som leker och utvecklas utifrån sig själva?
Eller en klump konformade barn som inte skiljer sig något åt (på utsidan).
Åja jag sa aldrig att jag inte tog ställning ….
Många utav sakerna i artikeln är fruktansvärda ur mina … urusla västerländska mammaögon sett,
Enligt artikelförfattaren har kinesiska mödrar inga problem med att säga till sina barn: Hörru tjocks nu får du gå ned i vikt. I mina öron är en sådan mor ett utmärkt exempel på en dysfunktionell mor, men jag är ju å andra sidan ganska kass …jag fattar ju inte att det är bättre att kräva en att uppmuntra heller…

Jag tycker ju också att man måste respektera sina barn och med det kommer också en gemensam konversation och förståelse för hur man ska bete sig, vad man ska göra och också respekt för när man inte vill göra något.

Utöver det är jag med mitt västerländska perspektiv överbeskyddande, låter inte mina barn leva upp till sin potential och …helt enkelt inte god nog.
Tur att jag lever i Sverige då… för J***ar vad kass jag hade varit om jag varit mamma i kina …

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: