Sluta lura era barn …

Alltså, det här med tandtroll?
Varför lurar dagens vuxna i barnen att det finns tandtroll. Vi har alltid försökt att vara noga med att ge raka svar på allting. Ibland måste man förstås förenkla det hela, men varför lura barnen?
Och när man gör det, hur hade man tänkt att det skulle bli när de sen förstår?
Adde och Ida har kompisar som fått höra att det finns tandtroll som äter upp tänderna om man äter godis:
Adde kommer hem:
– Mamma vet du LLL tror att det bor troll i hans tänder!
Till och med femåringen förstår att det inte är så.
En annan kompis hade fått lära sig att när djur dör lever de egentligen med vingar på molnen i himlen…
Amen vad F*N…
Okej döden är svår att diskutera för de flesta, men man behövder väl inte ta i så att man spricker?

Vad har ni lärt era barn om döden?
Har ni hört andra roliga konstigheter? Mask i snön?

Vi då? Ja vi har sagt att om man inte borstar tänderna så går de sönder, därför borstar man tänderna. Ni vet 1+1=2, tand+tandborste=hela tänder.

Om döden? Ja när min pappa dog så sa vi helt enkelt att är man död så är man borta, men man lever kvar i folks minne om man tänker på och pratar om de döda. Så när katten och favoritgeten på 4H gården dog så sa Adde bara. Ja de är döda men vi kan komma ihåg dem och då lever de ju hos oss.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Klart man ska vara närmare sanningen än fantasin när man ska förklara något för barn! Döden? Haha, första barnvagnspromenaden gick till kyrkogården. Vi är rätt avslappnade med att säga att någon dött. Då är man borta, och det är jättesorgligt. Nu råkar jag tro lite på spöken eller vad man nu har lust att kalla dem, men det är inte något jag prackar på barnen. Jag talar också om att en del tror att det bara blir mörkt, och så är det slut, andra tror att man återföds, och deras egna knasiga mamma hoppas i alla fall ibland att det finns en himmel. Ingen vet ju säkert vad som händer. Om man blir jord, spöke eller ängel. Spelar inte mig så stor roll faktiskt heller. Som kloke Adde säger, HÄR lever man ju vidare genom minnen. Ingen är helt död förrän minnet av den är borta.

    …och just nu är fyraåringens favorittjat: mamma berätta om alla du känner som har dött och hur de dog…. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: