Jul = att skänka en tanke

När Adde pantar läskflaskor säger han alltid att han vill trycka på knappen som ger ”flaskorna” till de fattiga barnen. Jag har aldrig sagt att de måste det, men en gång frågade han mig varför det fanns två knappar på automaten. Då sa jag att den ena får man egna pengar på så man kan köpa saker för själv och den andra så skänker man flaskpengarna till fattiga barn. Han tänkte en stund så sa han:
Fast jag måste ju inte köpa något, vi ger pengarna till de fattiga barnen.

Så har det fortsatt och när kläderna blir för stora är det kul att vara med och packa ihop dem och lägga i läkarmissionens box så att fattiga barn kan få använda dem. Jag är glad och stolt över det. De tänker alltid på andra och det är någonting som vi alla måste göra ibland.

När jag köper julklappar är det för andra året som jag skänker getter, barnmorskor och minröjning till folk. För om det är någonting jag insett så är det att det är vad jul är för mig. Förr om åren jobbade jag obevekligen varje julafton. Jag avskydde kommersen, tvånget att handla något man inte behövde för att man skulle det. Misstolka mig rätt, jag ger gärna presenter men … då vill jag hitta den där perfekta presenten just när jag råkar ramla över den eller för att jag vet att någon behöver den. Jag ger den hellre när som helst annars på året. Men jul där folk lånar pengar till att köpa sig fria i sina egna och andras ögon, nej usch!

Därför blir jag så extra glad när barnen spontant säger: Men mamma vi behöver inte köpa det där godiset för pengarna, det är bättre att någon som behöver mat får dem.
Självklart vill jag att mina barn ska ha det de behöver, och ibland också den där lilla extra saken som de inte behöver men blir lyckliga av. Eftersom vi kan. Däremot vill jag att de ska tänka på sin omvärld och veta att alla kan inte köpa det där extra, för alla kan inte ens köpa det de behöver.

Jag packade nyligen ett paket till vårt fadderbarn i Lettland. Då kom barnen med ett av sina två paket nyinköpta kritor och block och sa: Mamma, vi kan dela på ett faktiskt. Kan inte ”vårat barn” få det andra i julklapp.

Tack Hoppets stjärna för möjligheten att låta mina barn se omvärlden på nära håll.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: