Tänk att det är så svårt att förstå att kommandon och jag bestämmer för att jag kan inte är den rätta vägen. Vi hade en diskussion här i Tyskland i går om det här med barnuppfostran. Även här börjar man lätta på tanken att ”Du ska lyda” är den rätta vägen. Men en man i sällskapet hade svårt för det hela han sa:
Som förälder måste man kunna säga NEJ för att jag säger det!
Vad tycker ni, själv är jag för vägen: Nu är det nej och jag bestämmer det eftersom (lägg in lämlig anledning, kan vara eftersom om du går på spåret kan du bli överkörd till att om du äter färg så kan du bli sjuk osv). Om man inte kan kommunicera med sina barn tappar man samspelet, det otroligt viktiga samspelet som du måste ha när de blir äldre och behöver större utrymme och mer guidning.
Om de inte lyssnar och blir lyssnade på när de är fem kommer de definitivt inte att lyssna sen.
