Mamma, vem är Gud?

Ida (fyra år) ställde frågan på morgonen helt oförhappandes. Med religionsvetarbakgrunden i bakhuvudet skulle mamman vara neutral.

– Ja Ida det är en ganska stor fråga, en del människor tror att det de kallar Gud är det som är början till jorden och människorna. Andra tror att jorden kom upp i en stor smäll i universum, ytterligare andra tror på andra berättelser.

Adde (sex år): Men vad tror vi då?

Jag: Det får man välja själv Adde.

Adde: Ja men vad tror du? Hur tror du att jorden skapades mamma?

Jag: jag tror att jorden skapades i den där smällen som kallades en The big bang, eller på svenska ”Den stora smällen”.

Ida: varför då?

Jag: Ja för att de där människorna som undersöker saker, forskarna, har hittat så många saker som visar att det kan ha varit så.
Och att liknande smällar fortfarande händer.

Ida: Hur många Gudar finns det?

Jag: Jättemånga Ida, man kan tro på olika sorters Gudar. För länge sen i Sverige så tänkte man på Asagudar till exempel. Ni vet det där vi har pratat om veckodagarna. En dag, Torsdag är uppkallad efter en sån Gud. Thor (berättar om Thor och jättehammaren- Adde bestämmer sig för att han numera är asatroende. Tor är ju faktiskt cool och den där grisen som gör att ingen behöver svälta …. )

Ida vill veta mera, vill se bilder på alla gudar (Tack kära Jobs för att du utvecklat Ipad). Jag berättar om olika sorters religioner och ger exempel som att hennes turkiska kompis A är Muslim och att han inte äter viss sorts mat. Två timmar senare har Ida bestämt sig också. Hon är numera Hindu. Lakshimi och de fyra armarna är ju så svårt att motstå…

 

Att prata om de här frågorna med små barn är otroligt intressant. Särskilt efter alla år av studier i ämnet religionssociologi. Att inte lägga värderingar är svårare. men jag känner mig rätt nöjd med resultatet. En hindu och en asatroende med en ateistisk mamma är väl inte så illa.

 

Hur pratar ni med era barn? Både ni som tror och ni som inte tror? Får de välja själva?

Ida säger: Appropå det här med mäns krav

Ida suckar när hon går uppför trappan.
Ida: Alltså, BB (Pojke bland dagsbarnen) är sååå jobbig.
Jag: jaså varför då?
Ida: ja alltså han tycker om mig när jag läppar mig (har på sig lipsyl).
Jag: Tror du inte att BB tycker om dig ändå?
Ida: mäh han säger ju att jag ska läppa mig heeela tiden, det är sååååååå jobbigt!

Det här med stavning

image

Här skulle mamma bara duktig och öva stavning. Att skriva med kaviar är dock inte så lätt uppenbarligen.
Mamma: vad står det här?
Ida tittar, vrider på mackan och funderar sen säger hon.
Det står IOA …

Ida gumman

[YOUTUBE=”http://www.youtube.com/watch?v=l946A2Y-NqU”%5D

Vacker … vem jag?

Mamma Mupp!!!

När det blir lite förvrängt såhär i språklärandets begynnelse så kan det bli ganska roligt!

Ida kommer in och vrålar:
– Mamma, mamma MUPP.
jag: – Va? vad vill du ha.

Ida: MUUUUUUPPP mamma (putar med munnen)

Jag: Jasså vill du ha en puss?

Ida: Jaaaa MUPP! (fattar du väl)

Dagens Ida

Ida är sur för att hon inte får ta saker ur matkassen och kastar sig ilsket på stengolvet i trapphuset och sparkar och slår med armar och ben. Mamma som rä lite trött på hennes krokodiltårar säger trött:
– Men Ida, om du nu måste ligga och sparka, kan du väl gå in i hallen och göra det.
Ida (15 månader) reser sig upp, med en giftig blick och går in i hallen där hon kastar sig å golvet och fortsätter uppträdandet…

(är det inte underbara)

Dagens Ida

Ida har ju än så länge bara några få ord i sitt vokabulär. Dessa är, förutom då det självpåhittade Nonno (Snuttefilten): Dida (Ida),mamma, pappa, titta, vava (hund),Tack och tappat.

Ida säger ”Tappat” så fort hon kastar någonting på golvet, lite sådär busigt och uppfodrande (Jag har tappat du ska plocka upp).

Men det går att använda på andra sätt också som när hon ramlade i sanden i morse, tittade upp med stora ögon och sa:

-Mamma Tappat

Dagens Ida!

Som vi har tjatat om den där förbenade lampan. ”Ida vaaaaar äääär lampan” om och om igen … och visst tittar hon upp när vi pekar, men idag så sträckte hon upp handen och sa :

– Dä!

vararlampanida