varför du INTE ska använda sökis.se

En av mina Facebook vänner (och barn och internetlivs forskare) la idag upp den här länken på nätet! sökis. Det härär en en såkallad säker sökmotor för barn tillika en av de absolut dummaste saker du kan gå på som förälder.

Man ska kunna släppa ut sina barn på nätet med denna och alltså vara fullständigt trygg med att inget ont händer dem? Att de inte får se något de inte bör se? Till exempel är ordet ”sex” sensurerat (dock inte sju eller åtta), ”porr” är också censurerat men kolla vad som händer om du skriver in ”naken”, ” xxxxx” eller om man söker på bröst får man upp annonser om naturlig bröstförstoring och ”få större bröst”. ”Knulla” går inte, men väl ”pippa” vars andra träff är något om att ha sex med sin bästa väns sambo.
Söker man på spelet ” manhunt” är en av toppträffarna en våldsam video från det spelet, ett spel som innehåller det mesta i goreväg(blod, slakt osv).Söker man dessutom på ”gore violence” är det här toppträffarna >>

20120201-230642.jpg

Vidare kan man under föräldrainfon få en hel del mindre bra tips på hur man ska göra med sina barn. Ett tips är att dela sina barns emailadresser. Då undrar jag hur många av de föräldrarna delar sina personliga epostadresser med sina sambos, män, fruar, mammor, chefer??? Varför inte diskutera tillit och privatliv istället för att uppmuntra till spionage? Eller läser ni era barns post också?

Ett annat tips som ni inte bör följa är att säga åt barnen att inte lägga ut sitt namn eller MSN i sin sociala community profil? Ja alltså det under förutsättning att ni är en av de familjer som inte går ut på puben, fotbollsklubben, simhallen etcetera med en påse över huvudet när ni ska socialisera med andra människor. Det folk måste börja förstå är att onlineliv och in real life liv är inte så skilda åt som de var för tio, femton år sedan. Våra barn vet inte att telefonen hade svans en gång och att internet inte fanns en gång i tiden. Internet och Socialt umgänge online har ALLTID funnits i deras liv. Det finns barn som är kompisar eller tillsammans med någon de aldrig mött fysiskt och det är inte konstigare än att vi skapar nya kontakter på krogen eller på fotbollsklubben. Det är bara annorluna för oss som var födda när telefonen hade svans!

En student frågade: Hur vet vi att det inte är farligt i framtiden med datorer och sociala communities. Svaret är att det vet vi inte, vi vet faktiskt inte ens om vi har datorer i framtiden. Det har vi förmodligen inte i samma form som nu.Men datorer är nutiden, och vuxna måste börja förstå det! Vi måste förstå att vi inte skyddar våra barn genom att blocka sökord eller chattar (ett annat av sökis brillianta förslag) . Inget barn sombesökt en olovlig chat hos en kompis (Ja det är dit de kommer att gå om du blockar dem) kommer att VÅGA rapportera om något obehagligt händer om ni inte uppmuntrar till öppenhet, kommunicerar och deltar i onlinelivet så att ni förstår vad det innebär.

Sen som avslutning kan du inte söka på ”blowjob” men ”how to give head ” ger denna

20120201-232154.jpg och ”avsugning” denna:

20120201-232227.jpg

Anser ni att censur är en bra väg för era barn så kommer ni att utsätta dem för det absolut värsta för när ett censurerat barn behöver prata så kommer de inte att gå till er!!!

Annonser

Aftonbladet, moralpaniken och Internetexperter

Nu kanske inte aftonbladet är en tidning folk bör läsa, just med tanke på allt skit som skrivs, men tyvärr får väldigt många sin input därifrån! Idag till exempel kan man läsa om hur den såkallade experten Mats berättar att ”Det är jättevanligt att barn träffar blottare i nätforum som börjar onanera när de chattar ”

Var denna såkallade expert får sina ider ifrån kan man ju fråga sig. Inte verkar det vara från relevant forskning. Snarare från förlegade uppfattningar och moralpanikider spridda i internets barndom och vidmakthállna av självutnämnda experter.

Det är inte jättevanligt att folk beter sig på det sättet, eller sexuella kontakter som är så aggressiva heller. Visst förekommer kontakter mellan vuxna och barn på nätet, men det gör det ju i offline livet också. Man bör ställa sig frågan är det alltid fel att vuxna och barn pratar med varandra? När bör jag sätta en gräns för mitt barn?

När det gäller sexuella kontakter online, ska man självklart inte rycka på axlarna, men om man vill ha korrekta svar ska man passa sig för att fråga aftonbladet.

Det finns en mängd forskningsrapporter och annan dokumenterad kunskap om barn utsatta för sexuella övergrepp, denna internetexpert har tydligen inte läst dem! Hade han gjort det hade nog hans citat sett annorlunda ut, om nu aftonbladet de facto direkt citerat.Det klart att han kanske har en uppfattning om vad begreppet: ”jättevanligt” står för som skiljer sig från min men … om man tittar till relevanta och tidsenliga undersökningar så visst förekommer det att Barn (barn = upp till 18 i detta fall) kontaktas i sexuella syften av både vuxna och andra barn via Internet och mobil. Man ska ta det på allvar, men inte skrämma folk i onödan.

I Sverige är det bland andra Medierådet som har undersökt barns och ungdomars användande av Internet och mobiltelefoni. Hur vanliga ”aggressiva” sexuella kontaktförsök är har också undersökts i flera internationella studier. Bland annat har Crimes Against Children Research Centre (University of New Hampshire)gjort flera studier kring ungdomar och säkerhet på Internet. I en studie gjordes telefonintervjuer med 1500 amerikanska barn mellan 10–17 år. Där uppgav 19 % att de haft oönskad sexuell kontakt via Internet. Vad oönskad sexuell kontakt är skiljer sig dock mellan individer. men på det hela taget så har en tredje del av den 19% uppgett att den som försökt kontakta dem var över 18 år. Av dessa var 3 % beskrivna som aggressiva sexuella kon- takter. En ny studie gjordes 2005 i denna uppföljande variant hade de 19% sjunkit till 13%.

En annan VIKTIG sak när det handlar om sexuella kontakter är vad som citerats i artikeln. Det kan läsas som att när barn är online så kontaktas dem av folk som klär av sig och onanerar direkt. Så fungerar det inte särskilt ofta i alla fall.

I sexuella kontakter handlar det snarare om att förövarna långsamt bygger upp förtroende hos barnet. De blir en vän, en samtalspartner eller den som fattar när mamma/pappa inte gör det.

Hur förövare bygger upp förtroende med barn skiljer sig inte nämnvärt online från offline. et finns en ganska väl definierad process för pedofilgrooming (förtroendeskapande) skriven av O´Connel 2003. Det handlar om fem steg:
1, Vänskapsskapande, och innebär att förövaren lär känna barnet, man småpratar eventuellt utbyte av oskyldiga bilder kan ske.
2, Förhållandestadiet, som är en förlängning av vänskapsfasen. Vänskapen fördjupas och förövaren talar exempelvis om hur barnet har det och visar djupare intresse för skola och hemsituation.
3, Riskbedömningsstadiet där kan förövaren fråga var barnets dator finns och hur många som använder den för att minska risken för att bli upptäckt.
4, Vänskapsfördjupningsstadiet. Barnet får en känsla av att relationen är på bådas villkor och därmed mycket viktig.
5, Sexuella stadiet, sex introduceras till exempel genom ”oskyldiga ” frågor som har du hånglat/kysst/pussat någon. I detta stadie är ofta förövaren betraktad som en nära vän och konversationen kan därmed fördjupas.

När aftonbladet skriver en artikel där man påstår att det är jättevanligt att små barn blir utsatta för blottare som onaerar online är det för att sälja med skrämsel. vad man skapar i förlängningen är en fortsatt okunskap och panisk rädsla hos föräldrar utan kunskap om onlinelivet. Resultatet blir kanske att när barnet berättar så stänger föräldrarna av tillgången till nätet eller inför andra förbud. Detta i sin tur försätter barnet i en situation där det själva måste lösa eventuella problem med förövare.

Som kommunikationskonsult träffar jag ofta föräldrar som har fått höra sådana saker som aftonbladet skriver idag. De har en panisk rädsla för ”det där med internet” och berättar hur de istället för att kommunicera med barnet på ett vettigt sätt och lära sig, försöker med förbud. Efter otalet workshopar med och lärare om spel och Internetliv och unga är jag otroligt trött på hur våra kvällstidningar upprätthåller en stereotyp syn på det som är absolut viktigast att skapa förståelse för idag.

Det föräldrageneration idag måste lära sig är att förstå den generation som fötts in i online livet och inte har en aning om hur livet innan såg ut eller vad föräldrarna hänvisar till som normalt.

Föreläsningar och workshops håller jag regelbundet om du har en grupp som vill lära dig mer, skicka ett mess här eller på skype: fnix78

Förklara katastrofen för en femåring

Som ni vet är vi för att förklara saker sa riktigt som möjligt men när Adde hittade en gratistidning med en bild från Japans kärnkraftverk och räddningspersonalen (iklädda skydssutrustning) på tunnelbanan fick jag ta mig en rejäl funderare. Hur förklarar man det här? Bakom oss stod en tant och glodde nyfiket.
Jag sa: Ja i landet Japan har råkat ut för en olycka. Det du ser på bilden är från en byggnad som hjälper landet Japan att få ström till lampor och sånt. Den byggnaden har gått sönder och eftersom en byggnad som hjälper till med att ge ström åt landet innehåller saker som kan vara giftiga så har gubbarna så konstiga kläder.
Adde: Aha då blir de inte sjuka och … och så hjälper de Japan?
Jag: Ja precis.
Tanten: Vad bra du gjorde det där!

Hur förklarar ni för era småbarn?

Om att färga sina barn …

Innan man får barn så tror man att man vet en massa saker … och man tror att man kommer att göra på ett visst sätt i vissa situationer. I alla fall gjorde jag det, och jag trodde det.
Men … när barnet väl kommer så reagerar det inte alls (eller i alla fall väldigt sällan) som man trodde att det skulle göra just då.
Det jag tänker komma till är vår roll som implementatörer av värderingar i barnen. Det är viktigt att de får välja själva. Jag tänker på saker som att min pappa var socialdemokrat, det är inte jag. Mormor var katolik, det är inte jag. valfrihet är viktigt för mig. Vi försöker att vara neutrala, så gott det nu går, när barnen frågar saker .

Men vi vill förstås lära dem saker som i vårat samhälle är moraletiskt fel. Man ska inte slå folk, man ska inte hata folk och så vidare. Allt det som i grunden gör att ett samhälle fungerar.

Jag var noga med att poängtera för sambon, innan vi fick barnen, att jag skulle hålla mig borta från att försöka bli en implimentatör. Jag vill ju inte heller färga mina barn med mina värderingar utan ge dem en grund att stå på så att de, förhoppningsvis, i framtiden gör kloka val.

Men … jag är en hycklare!
Jo jag är det, eftersom jag villl att ungarna ska heja på AIK.
Jag vill inte alls att Adde en dag kommer hem med en Djurgårdströja eller vill börja spela i Bajen …
Och även om jag hoppas att AIK får en helt annan funktion i hans liv än i mitt så vill jag att han ska bli AIKare, hur hycklande och motsägelsefullt det än står mot det jag sagt ovan.

trots det försöker jag att INTE implementera de nödvändiga AIKdelarna mer än …tjaa nödvändigt. Han har fått gå med på matcher, han har fått lyssna på AIK skivor och sånt där som en del av mammas vardag, men jag har aldrig (Som vissa jag känner) sagt du MÅSTE heja på AIK, eller du får inte heja på någon annan.

Däremot blev jag förstås mäkta stolt nät jag på frågan om Adde ville spela fotboll fick svaret: ”Jaa mamma blir jag som AIK då?”. Men jag höll masken (trodde jag) tills sambon en morgon kom lende och sa:
– Eh du det där med att INTE implementera lagtillhörighet i barnen, hur blev det med det egentligen?
– Va? jag har inte gjort något ..väl?
Han skrattade lite och svarade.
– Beror väl på hur man ser det … Adde SOVER med sin AIK-flagga!!!

Nåja ingen skada är väl skedd egentligen. Ida har ju uppenbarligen valt en helt annan väg eftersom jag tog med henne med polarn och hans dotter på hockey mellan Apberget och Färjestad och Ida på frågan om hon höll på Färjestad glatt nickade och klappade händerna!

Jag kan räkna på ena handens fingrar

… de större utbrott jag har haft på Adde, och trots att det händer så sällan (Ja sällan i jämförelse med de mammor utomhus som i tid och otid VRÅÅÅÅÅLAR på ungarna för diverse småsaker och sen undrar varför ungen inte lyssnar!”
så får jag dåligt samvete i flera dagar efteråt.

Med större utbrott menar jag när man vrålar till så att grannen helst vill krypa ned i källaren, oftast i samband med en akut rädsla som när barnet puttar lillasyster ut från sängen eller så. De andra tillsägelserna (när jag spänner ögonen i honom och väser ut ett ilsket ”NUUUU räcker det!”) räknar jag inte som utbrott, även om de på sitt sätt är allvarligt menade om än inte sagda i panik eller med ett illvrål.

En klok kvinna sa i ett av mina inlägg att det är bra för Adde att få höra när det är allvar. Och allvar blev det igår när han, tre år gammal plötsligt fick för sig att testa om man kan ge mamma ett slag i ansiktet. Jag veeeet att det är VIKTIGT att säga till skarpt i de här lägena, men jag garanterar att det gör han inte om i första taget och fast jag vet att jag gjorde rätt så tänker jag ändå alltid ”Tänk om det var för hårt, behövde jag illvråla och så vidare.”

Mannen försökte trösta mig med att det inte är farligt för barn att någon gång få höra att nu är det allvar. Han sa att hans mamma visst hade fått både det ena och det tredje utbrottet på dem som små, men att det är fullkomligt normalt.

Det som hände var att Adde helt enkelt sträckte ut handen och prövade att slå i mammas ansikte. Mamma tar då tag i barnet omdelbart och bär in honom i hans rum med orden:
– D-E-T-D-Ä-R-G-Ö-R-D-U-A-L-D-R-I-G-O-M !!
Sen kom mamma på att hon satt honom mitt i leksakshögen och utan att andas mellan väste hon:
– NUSITTERDUHÄRTILLSDUTÄNKER SÄGAFÖRLÅTOCHDURÖRINTEENENDABIL,HÖRDUDET!!!

Adde tittade storögt på sin mamma (som lät som en smärre orkan), men det tog bara några sekunder för honom att komma ut och kasta sig om mina ben och säga:
– Förlååååååt mamma. Adde ska inte slå mamma!

Och samtidigt kastar sig det dåliga samvetet på mamma ”Behövde jag verkligen väsa/vråla … tänk om jag bara hade kunnat säga lugnt opch försiktigt att …” Jag antar att en del av er känner igen er … SÅ vad är det för fel, varför bär jag på det dåliga samvetet, fast det egentligen bara var det han behövde höra?

Frösättning, att sköta en blomma!

Något som är mycket spännande är att få sköta om sin egen planta. Det spelar ingen roll hur liten man är det är ändå häftigt att få plantera, vattna och titta på den.
Nu börjar ju våren komma så det är hög tid att sätta lite frön. det enklaste är förstås att köpa frukt och grönsaker och plantera kärnorna i en kruka.

Vill ni att det ska gå fort tar du till exempel solrosfrön, gula ärtor gror också snabbt. Ta några ärtor och lägg dem i ett glas vatten över natten. De som svullnat upp sår du i en kruka med jord. Observera att detta är klängväxter och behöver något att klättra på.

Du kan också ta tomat eller paprikafrön. torka dem ett par dagar och sätt dem sen i jord. Ett hett tips är att sätta lite plast över tills plantan grott.

Låt barnen vara med att plocka ur kärnor, vattna och plantera!

Vill du ha en större utmaning kan du ta en kärna från till exempel: Avokado
Då sätter du ner den i en kruka fylld med såjord så att toppen hamnar ett par centimeter under jordytan. Vattna. Kärnan gror efter 2-10 veckor.

Adde som kusk

Som ni ju vet går Adde på minidjurklubben och sist fick de köra med Åsnan Donna. Adde ser lite skepiskt ut till den konstiga ”hästen” men han vågade sig fram och rykta tillslutasna1.jpg

Minidjurklubben är verkligen att rekomendera om ni bor i storstad eller har begränsad tillgång till djur på grund av till exempel Allergi. Kolla med era 4H gårdar vad de har för aktiviteter.

kusken.jpg

Adde och djurklubben

minilogg.jpg
Adde har börjat på något som heter Minidjurklubben. Det betyder att vi en gång i veckan åker till en liten gård som har smådjur och får, åsnor med mera.

Varje barn ”får” en kanin som den ska mata och ge vatten först av allt alla gånger.
tiffany.jpg
Addes kanin heter Tiffany och är en fläckig, pigg liten tjej. Det var förstås lite läskigt att mata med det stora äpplet, men det var väldigt roligt at klappa fröken kanin i alla fal.

Utöver ett ”eget” djur får vi vara med och mata/klappa andra djur, denna gång var det ankor och höns som stod på tur. Hönsen var dock ganska äckliga tyckte alla barnen eftersom de hade lagt ägg på samma ställe som de bajsade.
adde-pa-minidjurklubben-forsta-dagen-012.jpg

Adde visade stora skills när han berättade hur tuppen lät.

Det var verkligen en lyckad aktivitet, bra att lära barnen tidigt att förstå djur.

Språkfixerad, vem jag?

Ska bara ge ett litet tips i dessa spartider.
Jag har redan nu börjat fynda böcker till Adde. Böcker som är för senare tillfällen.

Jag tycker att det är jättebra att samla på sig vid utrensningar hos biblioteket (Tre för en tia här) och även på loppmarknader.

Jag brukar slänga in dem i förrådet för att ta fram vid lämpligt tillfälle.
I bland har biblioteket Max böcker och liknande, men idag hittade jag till exempel en Pippi bok för inga pengar alls.

Om det är något som är bra regniga dagar så är det böcker, att läsa tillsammans eller att bar plocka fram när barnet läser själv. Att läsa en kapitelbok som godnattsaga är också mysigt oavsett om man är fem eller tolv.

För Adde läser vi mest Pixie-böcker som det är just nu. Själv ”läser” han bilder och halvbilderböcker” men jag tror att det kommer att uppskattas att mamma har packat bokhyllan full i sinom tid.

Trevlig helg på er!

Adde kan läsa A

Jag är extremt språkfokuserad, okej inte extremt kanske men jag vill ge så mycket av språket till Adde som möjligt (tidigt). Jag lärde mig läsa jättetidigt och vid två-tre år kunde jag hela alfabetet. Så jag gör som jag lärt och vi läser mängder av pixiböcker samt leker med färger och nu bokstäver.
Jag började förra månaden med bokstaven A, när vi målade (Läs= Kladdade) med fingerfärg en dag i köket.
Jag målade ett stort rött A.
-E de?
-A, det är ett A
-Aaaa.
-Ja precis vad du kan, sa jag sen fick jag rita sådär trehundra A på det utdragna pappret. Efter det fick bokstaven vila några dagar, men eftersom Adde är en peka-säga pojke just nu så en dag, några dagar senare, ritade jag ett A på baksidan av ett kuvert.

– Adde kom och titta.
Adde tittade, pekade och funderade lite.
-E de?
– A
Han log emd hela ansiktet.
-Aaaaa, sen tog han pappret och visade alla att detvar ett A.

Så har vi lekt lite, jag visade honom ett A på en registreringsskylt i helgen, då mindes han att det var ett A och tjöt luckligt.

-Aaa, e där!!!
– Tjohoo, bra sa mamma och pappa.
Idag när jag trött stånkade mig uppför vår backe till huset och stannade i mitten framför en obskyr liten lokal där skylten säger YOGA, så vrålade Adde plötsligt ut ett lyckligt!

– AAAA där mamma, AAA!
Han hade upptäckt A i mitten på den där stora skylten och mamma ler med hela hjärtat.