varför du INTE ska använda sökis.se

En av mina Facebook vänner (och barn och internetlivs forskare) la idag upp den här länken på nätet! sökis. Det härär en en såkallad säker sökmotor för barn tillika en av de absolut dummaste saker du kan gå på som förälder.

Man ska kunna släppa ut sina barn på nätet med denna och alltså vara fullständigt trygg med att inget ont händer dem? Att de inte får se något de inte bör se? Till exempel är ordet ”sex” sensurerat (dock inte sju eller åtta), ”porr” är också censurerat men kolla vad som händer om du skriver in ”naken”, ” xxxxx” eller om man söker på bröst får man upp annonser om naturlig bröstförstoring och ”få större bröst”. ”Knulla” går inte, men väl ”pippa” vars andra träff är något om att ha sex med sin bästa väns sambo.
Söker man på spelet ” manhunt” är en av toppträffarna en våldsam video från det spelet, ett spel som innehåller det mesta i goreväg(blod, slakt osv).Söker man dessutom på ”gore violence” är det här toppträffarna >>

20120201-230642.jpg

Vidare kan man under föräldrainfon få en hel del mindre bra tips på hur man ska göra med sina barn. Ett tips är att dela sina barns emailadresser. Då undrar jag hur många av de föräldrarna delar sina personliga epostadresser med sina sambos, män, fruar, mammor, chefer??? Varför inte diskutera tillit och privatliv istället för att uppmuntra till spionage? Eller läser ni era barns post också?

Ett annat tips som ni inte bör följa är att säga åt barnen att inte lägga ut sitt namn eller MSN i sin sociala community profil? Ja alltså det under förutsättning att ni är en av de familjer som inte går ut på puben, fotbollsklubben, simhallen etcetera med en påse över huvudet när ni ska socialisera med andra människor. Det folk måste börja förstå är att onlineliv och in real life liv är inte så skilda åt som de var för tio, femton år sedan. Våra barn vet inte att telefonen hade svans en gång och att internet inte fanns en gång i tiden. Internet och Socialt umgänge online har ALLTID funnits i deras liv. Det finns barn som är kompisar eller tillsammans med någon de aldrig mött fysiskt och det är inte konstigare än att vi skapar nya kontakter på krogen eller på fotbollsklubben. Det är bara annorluna för oss som var födda när telefonen hade svans!

En student frågade: Hur vet vi att det inte är farligt i framtiden med datorer och sociala communities. Svaret är att det vet vi inte, vi vet faktiskt inte ens om vi har datorer i framtiden. Det har vi förmodligen inte i samma form som nu.Men datorer är nutiden, och vuxna måste börja förstå det! Vi måste förstå att vi inte skyddar våra barn genom att blocka sökord eller chattar (ett annat av sökis brillianta förslag) . Inget barn sombesökt en olovlig chat hos en kompis (Ja det är dit de kommer att gå om du blockar dem) kommer att VÅGA rapportera om något obehagligt händer om ni inte uppmuntrar till öppenhet, kommunicerar och deltar i onlinelivet så att ni förstår vad det innebär.

Sen som avslutning kan du inte söka på ”blowjob” men ”how to give head ” ger denna

20120201-232154.jpg och ”avsugning” denna:

20120201-232227.jpg

Anser ni att censur är en bra väg för era barn så kommer ni att utsätta dem för det absolut värsta för när ett censurerat barn behöver prata så kommer de inte att gå till er!!!

Aftonbladet, moralpaniken och Internetexperter

Nu kanske inte aftonbladet är en tidning folk bör läsa, just med tanke på allt skit som skrivs, men tyvärr får väldigt många sin input därifrån! Idag till exempel kan man läsa om hur den såkallade experten Mats berättar att ”Det är jättevanligt att barn träffar blottare i nätforum som börjar onanera när de chattar ”

Var denna såkallade expert får sina ider ifrån kan man ju fråga sig. Inte verkar det vara från relevant forskning. Snarare från förlegade uppfattningar och moralpanikider spridda i internets barndom och vidmakthállna av självutnämnda experter.

Det är inte jättevanligt att folk beter sig på det sättet, eller sexuella kontakter som är så aggressiva heller. Visst förekommer kontakter mellan vuxna och barn på nätet, men det gör det ju i offline livet också. Man bör ställa sig frågan är det alltid fel att vuxna och barn pratar med varandra? När bör jag sätta en gräns för mitt barn?

När det gäller sexuella kontakter online, ska man självklart inte rycka på axlarna, men om man vill ha korrekta svar ska man passa sig för att fråga aftonbladet.

Det finns en mängd forskningsrapporter och annan dokumenterad kunskap om barn utsatta för sexuella övergrepp, denna internetexpert har tydligen inte läst dem! Hade han gjort det hade nog hans citat sett annorlunda ut, om nu aftonbladet de facto direkt citerat.Det klart att han kanske har en uppfattning om vad begreppet: ”jättevanligt” står för som skiljer sig från min men … om man tittar till relevanta och tidsenliga undersökningar så visst förekommer det att Barn (barn = upp till 18 i detta fall) kontaktas i sexuella syften av både vuxna och andra barn via Internet och mobil. Man ska ta det på allvar, men inte skrämma folk i onödan.

I Sverige är det bland andra Medierådet som har undersökt barns och ungdomars användande av Internet och mobiltelefoni. Hur vanliga ”aggressiva” sexuella kontaktförsök är har också undersökts i flera internationella studier. Bland annat har Crimes Against Children Research Centre (University of New Hampshire)gjort flera studier kring ungdomar och säkerhet på Internet. I en studie gjordes telefonintervjuer med 1500 amerikanska barn mellan 10–17 år. Där uppgav 19 % att de haft oönskad sexuell kontakt via Internet. Vad oönskad sexuell kontakt är skiljer sig dock mellan individer. men på det hela taget så har en tredje del av den 19% uppgett att den som försökt kontakta dem var över 18 år. Av dessa var 3 % beskrivna som aggressiva sexuella kon- takter. En ny studie gjordes 2005 i denna uppföljande variant hade de 19% sjunkit till 13%.

En annan VIKTIG sak när det handlar om sexuella kontakter är vad som citerats i artikeln. Det kan läsas som att när barn är online så kontaktas dem av folk som klär av sig och onanerar direkt. Så fungerar det inte särskilt ofta i alla fall.

I sexuella kontakter handlar det snarare om att förövarna långsamt bygger upp förtroende hos barnet. De blir en vän, en samtalspartner eller den som fattar när mamma/pappa inte gör det.

Hur förövare bygger upp förtroende med barn skiljer sig inte nämnvärt online från offline. et finns en ganska väl definierad process för pedofilgrooming (förtroendeskapande) skriven av O´Connel 2003. Det handlar om fem steg:
1, Vänskapsskapande, och innebär att förövaren lär känna barnet, man småpratar eventuellt utbyte av oskyldiga bilder kan ske.
2, Förhållandestadiet, som är en förlängning av vänskapsfasen. Vänskapen fördjupas och förövaren talar exempelvis om hur barnet har det och visar djupare intresse för skola och hemsituation.
3, Riskbedömningsstadiet där kan förövaren fråga var barnets dator finns och hur många som använder den för att minska risken för att bli upptäckt.
4, Vänskapsfördjupningsstadiet. Barnet får en känsla av att relationen är på bådas villkor och därmed mycket viktig.
5, Sexuella stadiet, sex introduceras till exempel genom ”oskyldiga ” frågor som har du hånglat/kysst/pussat någon. I detta stadie är ofta förövaren betraktad som en nära vän och konversationen kan därmed fördjupas.

När aftonbladet skriver en artikel där man påstår att det är jättevanligt att små barn blir utsatta för blottare som onaerar online är det för att sälja med skrämsel. vad man skapar i förlängningen är en fortsatt okunskap och panisk rädsla hos föräldrar utan kunskap om onlinelivet. Resultatet blir kanske att när barnet berättar så stänger föräldrarna av tillgången till nätet eller inför andra förbud. Detta i sin tur försätter barnet i en situation där det själva måste lösa eventuella problem med förövare.

Som kommunikationskonsult träffar jag ofta föräldrar som har fått höra sådana saker som aftonbladet skriver idag. De har en panisk rädsla för ”det där med internet” och berättar hur de istället för att kommunicera med barnet på ett vettigt sätt och lära sig, försöker med förbud. Efter otalet workshopar med och lärare om spel och Internetliv och unga är jag otroligt trött på hur våra kvällstidningar upprätthåller en stereotyp syn på det som är absolut viktigast att skapa förståelse för idag.

Det föräldrageneration idag måste lära sig är att förstå den generation som fötts in i online livet och inte har en aning om hur livet innan såg ut eller vad föräldrarna hänvisar till som normalt.

Föreläsningar och workshops håller jag regelbundet om du har en grupp som vill lära dig mer, skicka ett mess här eller på skype: fnix78

Pyssel: En egen Vulkan

Nu börjar barnen bli så stora att man kan göra mer vetenskapliga pyssel.
Man kan göra en vulkan genom att ex göra en liten vulkan i lera (som man låter torka) eller så köper man en vulkanplatsbotten (I en välsorterad hobbz affär).
För att skapa lava behöver du:
Bakpulver
Citronsyra (kryddbutik)
Mjöl
Om du får tag på så färgpulver gärna orange. Vi hade bara rött.
Gör så här:

Blanda en tesked bakpulver med samma mängd citronsyra. Lägg till två teskedar mjöl och en liten mängd färg.
Ställ vulkanen på en tidning eller tallrik.
Fyll kratern till hälften med blandningen, gör en grop i mitten och häll på en tesked vatten.

Blandningen sväller och rinner långsamt i en eller flera ränner längs vulkanen.
image

Plantera mera

Även stadsungar bör få lära sig lite om blommor och bär. Själv har jag planterat jordgubbar, tomater och ärtor på balkongen för att barnen ska få plocka själva.

Även en potatis i en hink, vitlök och små granatäpplekärnor brukar vara populärt, även om granatäpplet vägrar bära frukt än så länge.

planetara

Som alla ”bönder” har vid ock fågelproblem, med två ilskna skator som slåss om våra ärter…

Dagens mamma!

Ibland säger mammor också klantiga saker. Som idag, i lekparken, när Adde, för ungefär tjugonde gångern på femton minuter kom farande ilsket tjutande och vrålade:

– Maaaaaaaaaaaaaaaaaaamma, jag gjorde iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiilla mig!

Mamma, som då står med ilsket tjutande och snorig lillasyster som precis för femtioelfte gången stått på huvudet i sandlådan, tänker:

”Nej nu börjar de nog bli trötta”, men säger istället:

– Nej , nu börjar ni göra illa er så mycket att det nog är dags att gå hem!

Adde tittar upp med stora ögon.

– Mamma, jag ska sluta göra illa mig!

Pyssel: Ordmemory för treåringar.

Adde och jag har en ny lek. Vi har gjort ett memory för att träna läsning. Ett memory med enkla ord som paras ihop med bilder. Detta eftersom Adde redan kan alfabetet (Sen han var två) och ständigt suger i sig ny lärdom.

Du behöver:
6-8 (enkla)Bilder på saker som barnet känner igen, som är utskrivbara. Det ska vara bilder som innehåller en sak, ex en hund, en lampa, etcetera.
6-8 papper
sax
skrivare

Ett ordbehandlings eller bildprogram ex photoshop.

Gör såhär:
Skapa 6-8 (lika många som du har bilder). Dela varje bild i två exakta delar
På varje bilds ena halva klistrar du in en av dina bilder och på den undre skriver du med VERSALER vad som finns på bilden. (Se mitt exempel)
Där jag på min exempelbild har prickar så klipper du bilderna mitt itu . (klistra gärna pappret på hård kartong först.

Lek och lär såhär:
En variant är såhär. När barnet är på bra humör och nyfiket så sprider ni ut bilderna på golvet och tar ordlapparna i handen. Blanda ordentligt och be barnet dra en ordlapp. Sedan bokstaverar ni (Förutsätter att barnet kan alfabetet) er igenom ordet och när du sagt vad det står (första gångerna, barnen lär sig såsmåningom att se skillnad på orden, även om de inte kan läsa) så får barnet hitta motsvarande bild till dmemoryet ord ni tagit fram.

När är det nog?

Jag är visserligen datornörd och förespråkar dator för många saker när det gäller lärande och annat, men … vissa saker ska barn baske mig lära sig handgripligen om ni förstår vad jag menar.

En sådan sak är klippdockelekar. Alltombarn har skapat en digital törnrosaklippdocka. Ja ni läste rätt. De är en klippdocka där datorn har skapat en liten garderob med piffiga prylar och accessoarer som du med ett musklick kan klä på och av törnrosa!

Men kom igen liksom … Vad säger ordet klippdocka till dig egentligen???
KLIPP = klippa ut med sax i verkliga livet. Själva meningen är väl att lära sig något? Att leka ”på riktigt” med en påtaglig sak som man har skapat själv (mer eller mindre.)

Barn kan lära sig mängder av saker från datorn, men att en vuxen sätter sig ned och pysslar med enkla vardagliga saker som till exempel en klippdocka ska vi INTE ta ifrån dem!

Alla kan göra fel!

Det är faktiskt viktigt att lära barn just det.

Speciellt jobbigt kan det kännas, för alla, när trotsåldern kommer smygande, som här, och det låter ”Nej, inte så, försiktigt, akta” om och om igen. Då är det viktigt att tänka på att visa ditt barn att andra också gör fel. Säg till när du själv gjort dumt, be om ursäkt om du har gjort fel och framförallt kramas mycket vid alla tillfällen där en kram passar in.

Det kan vara mycket simpla saker, men det är viktigt att visa barnet att om andra gör fel får de också höra att det är fel. Så inte barnet alltid ensam får känna att ”Allt jag gör är fel”.

Här hemma gör vi så att om mamma till exempel går mot röd gubbe har vi sagt ”Ajabaja mamma inet gå mot röd gubbe”, eller om vi själva bryter mot något som vi sagt åt Adde att inte göra så säger vi åt varandra att så får man inte göra ”Nej, nej pappa” och så vidare.

Lite tur är det att vi har katt, Adde har fått känna att han också får säga Nej och stop, gör inte så när katten till exempel lägger sig på hans filt, eller snor en rolig leksak.

Plötsligt är inte ”försiktigt och akta” så farliga ord, för blir man upprörd över dem så kan man alltid hitta en anledning att skälla på katten och skulle man vilja så ställer kisse alltid upp på en kram ändå.

Inomhuslekar för barn

I huset ligger det lappar på alla möbler numera. Vi tränar på ord.Jag skrev för över ett år sedan om en förskola som tränar bokstäver och ord med tvååringar. Adde kan ju alfabetet (utom Å, Ä ,Ö) så jag har lekt med bokstäverna och försöker få honom att koppla orden till riktiga saker, precis som i den pedagogiska planen.

Det innebär att jag skriver en bokstav i taget på en lapp. Till exempel ordet STOL, sen läser vi en bokstav i taget och så ordet. Sen får Adde sätta lappen på rätt sak.

Det här är en mycket bra och stimulerande övning om ni känner för att vara inomhus men ändå behöver ge barnet mental stimulans.

Tänk på att ta ord som barnet känner igen, som till exempel, STOL, LAMPA, SOFFA, MAMMA, PAPPA. Och skriv med versaler.

Var är tutten?

Ja just de orden sa Adde i morse och jag höll på att sätta morgontet i halsen.
– Vad sa du gubben?
– Maaammma va ä tutten?
– ???
– Mamma kom!!!
Adde tar tag i min hand och drar i mig.
-Tutten, mamma, tutten!!!
– Oookej?
Förvirrad mamma följer med in i rummet, tvingas kasta tjocka magen på golvet och leta efter ”tutten” under sängen. Ivrigt påhejad med orden ”Tutten mamma” letar jag febrilt och efter ett tags rotande när vi funnit allt från bortglömda bilar till gårdagens napp hittar jag en gammal pekbok. När jag suckande tar upp den och säger.
-Adde, det här är det sista som ligger här. Mamma vet inte vad du menar.
Då rycker han boken ur min hand ivrigt tjutande, slår upp en sida mitt i och pekar på en utter och vrålar.
-Tutten mamma, dä e tutten!