Semester på Gotland

En av de vänner som jag mött genom bloggandet fick jag äntligen chans att möta IRL när jag och barnen åkte och campade på NORDENSTRANDS City Camping på Gotland.

Det är fantastiskt fint att vara i Sverige (Ni som följt med vet ju att jag inte är något Stockholms fan) men det finns mycket kvar att upptäcka. Jag och barnen har haft en fantastisk tid trots att vi föräldrar just nu går upp i ett känslokaos av olika orsaker. Jag kommer att försöka lägga upp en del från Gotland i några inlägg här.

Men först och främst TACK superfina Görel för ALLT! Tänk att du var en lika fin och undebar människa i verkliga livet!

 

Jul: starwars och HelloKitty kakor

20111210-231014.jpg
Superenkla kakor av mandelmassa. Ta mandelmassa baka ihop den med lite mjöl. Knåda och kavla ut till 2-3 mm tunnt. Ta ex yoda och hellokittybolder från nätet och skriv ut.
Skär rint silhuetten av bilden och baka i mitten av ugn 3-5 min (beroende på hur tjockt du kavlat)! Kakorna ska vara lätt bruna med inte hårda.

Barn har fem ord …typ!

Enligt en artikel i Alltombarn har Australienska Priscilla Dunstan har lyckats urskilja fem ”ord” som bebisar använder för att uttrycka sina behov. Utifrån det ska man kunna tolka vad spädbarnet vill.

Orden är:

Neh – Barnet är hungrigt.

Owh – Barnet är trött.

Heh – Barnet har det obekvämt.

Eairh – Den här ljudreflexen orsakas av att barnet har en orolig mage.

Eh – Barnet behöver rapa.

Om man ska utgå från den här ”lysande” forskningen så var Adde aldrig hungrig, trött, obekväm eller behövde rapa med dålig mage.
Addes standardord som bebis (Japp jag har dem uppskrivna i hans egen bok) var:

”Agoo”
”gogogogo”
”babababa”
och ”nänänänä”.

Nu hade i och försig en hel drös forskare attackerat människan för att hennes såkallade forskning hade otillräcklig tyngd, men ändå… JAg tror inte ens man behöver vara spädbarnsforskare för att lista ut det, gå in till grannen och fråga vad deras spädbarn har för ljud, jag garanterar att minst fyra avviker från listan…

Det är sambons fel, alltihopa!!!

Det är sambons fel, alltihopa!!!
Här lagas det mängder av spännande och varierande kost varje vecka ändå är favoriten över allt annat ”korv”.
Pannkakor funkar och givetvis mackmack (=Smörgåsar).

Vi kämpar med frukt, grönsaker och annat men ack så tufft det kan vara ibland att få den unge herrn att trycka i sig något som helst nyttigt. Efter många ”Nä, nä nä” kommer de stora rådsjursögonen fram och så säger han antingen ett bedjande ”korv” eller ”mamma, mackmack”.
-Det gäller att stå på sig, säger de som vet och säger att ”de äter när de blir hungriga”.
-Ja, det är väl förvisso sant, men vad gör man när mammahjärtat nästan brister för att barnet fått i sig( I mammas ögon) för lite under en dag.

Nu vet jag, i fortsättningen får sambon mata … varje mål. Det är nämligen helt och hållet hans fel att sonen vägrar äta viss mat. I alla fall om man ska tro ”alltombarn” där det står att generna styr och att kräsna föräldrar ger kräsna barn. Sambon var (enligt svärmor) en mycket kräsen ung bebis, det var inte jag alltså är det sambons fel.

Skönt att ha någon att skylla på när orken är slut och det kräver de yttersta krafterna av mammahjärtat att stå emot de bedjande ”- mackmack mamma”

Skrikande mammor, och trötta mammor

Jag blir också trött när Adde är trotsig, arg, grinig ledsen. In fact jag kan faktiskt vara trött även om det bara beror på mig. Men jag blir så ledsen när jag ser föräldrar som låter det gå ut över sina barn.
Det finns två delar dåligt, båda är lika illa.
Det ena är ignorans, med andra ord barnet är ledsen och de struntar i det.
Det andra är skrika tillbaka, som om någon skulle må bra av det. Som om barnet skulle skrika mindre då.
Jag var jättetrött idag i parken, Adde också, ont i tänderna har han och trotsålder är han i. Han kan inte hjälpa att ingenting duger. det är min uppgift att finnas där och g lyssna och lirka så allt ska bli bra. Kanske gör jag också en massa fel, men jag ignorerar i alla fall inte och jag skriker inte. För något måste man ha

En mamma i parken som också har en liten kille, hade med sig den lilla killen och den något äldre sonen i parken. Efter ungefär tjugo minuter hade hon tröttnat. Barnen stod max tre meter ifrån henne, ändå skrek hon:
– NU GÅÅÅÅR VI HEEEEM!
Jag förstår ingenting, får väl hoppas (för barnens skull) att de föddes lomhörda och att det är därför hon skriker …

Nya rön …hela tiden

Det är mycket man ska göra som förälder, ena veckan ska man absolut inge ge mjölk till barn under året, nästa vecka ska man absolut ge mjölk innan de fyllt ett för att annars blir de allergiska.
När jag gick med Adde i magen skulle man absolut inte äta sushi, idag kan man äta sushi eftersom alla japaner äter sushi …
Konsekvensen för föräldrar är noll och ingenting. Det är nya rön var tredje fjärde månad och allt blir kaos.

Ibland fattar jag ingenting … varför lyssnar vi på det här. Borde inte sunt förnuft råda?
Visst får man gröt i huvudet som förälder men ibland känns det som alla dessa nya rön hela tiden ställer till det mer än de hjälper. För faktum är att

När vi låg på BB fick man absolut inte ge napp eller flaska för då skulle barnen inte kunna ta bröstet. Tummen skulle man stoppa in i barnets mun (sin egen alltså), våra tummar vart skrynkliga av allt sugande men vi var lydiga och tänkte att ”Hjälp, tänk om vi gör fel.”
I dag, inte ens två år senare, kan man blanda napp och tutte utan problem. I dag fattar jag ju att jag hade kunnat pumpa mjölk och kanske låtit mannen mata någon gång när nu Adde ville ammas med 1,5 timmes mellanrum hela dygnet. Men när barnmorskan sa ”Pumpa, nej det är inte bra.” Då löd jag för jag ville ju vara den bästa mamman … nästa gång ska jag fråga varför.