Döda Möss och Mjölkpaket

Jag och barnen var å Gotland och nu fick barnen äntligen chans att uppleva en hel del saker som jag lärt mig när jag var liten. Exalterade såg de på när katten fångade och åt pp en mus.

Det var jättehäftigt att Adde fick en riktigt syn på var maten kommer ifrån. Visst har de varit ute i skog och mark förut men att få se nyförlösta kalvar och mjölkning och liknande.

Tillsammans med vänner har vi ätit gott, myst i regnet och njutit av naturen.
Barnen ville flytta direkt och bo huset vi hyrde, helst då med alla kaniner.

Semester på Gotland

En av de vänner som jag mött genom bloggandet fick jag äntligen chans att möta IRL när jag och barnen åkte och campade på NORDENSTRANDS City Camping på Gotland.

Det är fantastiskt fint att vara i Sverige (Ni som följt med vet ju att jag inte är något Stockholms fan) men det finns mycket kvar att upptäcka. Jag och barnen har haft en fantastisk tid trots att vi föräldrar just nu går upp i ett känslokaos av olika orsaker. Jag kommer att försöka lägga upp en del från Gotland i några inlägg här.

Men först och främst TACK superfina Görel för ALLT! Tänk att du var en lika fin och undebar människa i verkliga livet!

 

Museum räddare o nöden

20111204-235320.jpgOtroligt glad för både våra fria museum med lekrum och biblioteken! Tänk vad många gånger regn och ruskledighet räddats av dessa kulturinstanser!

TREÅRSTROTS

Tänk vad fort man glömmer hur det var. Det var ju bara två år sedan det där treårstrotset kickade in förra gången.
Princessan vet minsann vad hon vill och försöker snabbt få hela världen under sina fötter även storebror. Vilket idag ledde till att mamma fick plocka upp ilsket skrikande treåring från tunnelbanegolvet….

FISKDAMM

image

På barnkalas, folk brukar undra om det är jobbigt när det bara är två år mellan dem.
Men de är faktiskt såhär bra kompisar.

Den där känslan …

när treåringen inte vill, eller IIIIINNNNTTTTEEEEE vill någonting av allt man tar sig för,.
”iiiiinte de byxorna”
”IIIINTE den tröjan”
”iiiiiinte smörgås”
”iiiiinte smörgås med ost”
”iiiiiinte smörgås med smör”
” definitivt iiiiiiinte den sortens smörgås”
”Tänker IIIIIIINTE klä på mig”
”Vill iiiiiiinte ha skor ”
”vill iiiiiiiiiiiiiiiiinte gå upp”
Vill inte vill inte vill inte …..
#DENKÄNSLAN

Ida svimmade

Den där mamma oron… Jag hatar den den äter upp varenda hjärncell varenda gång som det kanske finns en liten, minimal risk för oro.

Under jullovet var barnen hos farmor och farfar och lekte på ett sånt där lekland ni vet med bollhav och rutchkanor.
I samma veva kom samtalet, den där allvarliga rösten.
-Jo Ida har tuppat av…

Genom mammas huvud flög tusen tankar, hjärnskakningar och andra läskigheter blandades i en förvirrad orospöl i huvudet. Vårdcentralen ringdes och farmor och Ida åkte till akuten.

Ingen hjärnskakning hittades och barn och farmor släpptes hem, men orden: Ja en gång är ingen gång. Två gånger är en för mycket.

Nu står vi i kö för en tid för hjärnkontroll och blodprov och andra grejer som jag tycker att man ska ta i ett sånt här läge.

Inte blir det bättre av att femåringa Adde refererar till händelsen som : Det var dagen då när Ida nästan dog…

Hur hanterar man oron?

Ida gumman

[YOUTUBE=”http://www.youtube.com/watch?v=l946A2Y-NqU”%5D

Om att färga sina barn …

Innan man får barn så tror man att man vet en massa saker … och man tror att man kommer att göra på ett visst sätt i vissa situationer. I alla fall gjorde jag det, och jag trodde det.
Men … när barnet väl kommer så reagerar det inte alls (eller i alla fall väldigt sällan) som man trodde att det skulle göra just då.
Det jag tänker komma till är vår roll som implementatörer av värderingar i barnen. Det är viktigt att de får välja själva. Jag tänker på saker som att min pappa var socialdemokrat, det är inte jag. Mormor var katolik, det är inte jag. valfrihet är viktigt för mig. Vi försöker att vara neutrala, så gott det nu går, när barnen frågar saker .

Men vi vill förstås lära dem saker som i vårat samhälle är moraletiskt fel. Man ska inte slå folk, man ska inte hata folk och så vidare. Allt det som i grunden gör att ett samhälle fungerar.

Jag var noga med att poängtera för sambon, innan vi fick barnen, att jag skulle hålla mig borta från att försöka bli en implimentatör. Jag vill ju inte heller färga mina barn med mina värderingar utan ge dem en grund att stå på så att de, förhoppningsvis, i framtiden gör kloka val.

Men … jag är en hycklare!
Jo jag är det, eftersom jag villl att ungarna ska heja på AIK.
Jag vill inte alls att Adde en dag kommer hem med en Djurgårdströja eller vill börja spela i Bajen …
Och även om jag hoppas att AIK får en helt annan funktion i hans liv än i mitt så vill jag att han ska bli AIKare, hur hycklande och motsägelsefullt det än står mot det jag sagt ovan.

trots det försöker jag att INTE implementera de nödvändiga AIKdelarna mer än …tjaa nödvändigt. Han har fått gå med på matcher, han har fått lyssna på AIK skivor och sånt där som en del av mammas vardag, men jag har aldrig (Som vissa jag känner) sagt du MÅSTE heja på AIK, eller du får inte heja på någon annan.

Däremot blev jag förstås mäkta stolt nät jag på frågan om Adde ville spela fotboll fick svaret: ”Jaa mamma blir jag som AIK då?”. Men jag höll masken (trodde jag) tills sambon en morgon kom lende och sa:
– Eh du det där med att INTE implementera lagtillhörighet i barnen, hur blev det med det egentligen?
– Va? jag har inte gjort något ..väl?
Han skrattade lite och svarade.
– Beror väl på hur man ser det … Adde SOVER med sin AIK-flagga!!!

Nåja ingen skada är väl skedd egentligen. Ida har ju uppenbarligen valt en helt annan väg eftersom jag tog med henne med polarn och hans dotter på hockey mellan Apberget och Färjestad och Ida på frågan om hon höll på Färjestad glatt nickade och klappade händerna!

HÖSTRUSMEDALJÖRER

höstruset2009