Att leva med en dramaqueen och en fotbollstok har sina sidor …

Alltså jag är nog ingen fotbollsmorsa i vanlig bemärkelse, eller jo kanske. Jag ser FAKTISKT fram emot att stå och huttra vid en regnig grusplan om barnen får för sig att börja spela. Men i det här läget så är jag även en fotbollstokig ”morsa” i andra bemärkelser så när helgens match närmade sig fick jag för mig att fråga Adde om han ville gå med på fotboll och det ville han förstås.
Hans minnen av fotbollsmatcher är, hittills, bara segrar och lyckliga supportrar som hoppar och sjunger. Dessutom brukar dessa matcher inkludera både hamburgare och något gott på läktaren. Lyckan var alltså gjord.
Tills … pappa sa:
– Ja men, fotboll …hmm ja det är ju trevligt. Det är ju fint väder idag.

Alla ni andra som är sporttokiga och någon gång haft med sig en 19-månaders på en fotbolls eller hockeymatch vet varför mamma gav pappa blicken som betyder ungefär: SÄGER-DU-NÅGOT-OM-ATT-NI-SKA-MED-NU-SÅ-FÅR-DU-EN-GAFFEL-I-ÖRAT….

Pappa tittade upp och sa lite försiktigt:
– Fast Ida och jag kan ju ha det ganska trevligt hemma förstås!

Barnen har varit på Halloweenmaskis. Vilket mamma kom på dagen innan (Varpå förstås samtliga butiker hunnit stänga och mamma fick sy princessklänning, Tigerutrusning till Adde fanns ju redan.

Det är så det är att vara mamma har jag hört … Sistasekundenpåminnelser hela tiden. Nåväl, Idas klänning blev till av en bordsduk och en gardin …
Inte helt illa för en timmes ihopsättning.

… föräldrarna är för rädda. Det läste jag i en notis i en av papperstidningarna häromdagen. Vad är föräldrarna rädda för då? Jo fågelinfluensa och fästingar. Vad är det som har hänt egentligen?

Är det verkligen rädsla, i så fall är dagens föräldrar väldigt okunniga och måste göra något åt sin situation. Att inte låta barnen upptäcka skogen, att utforska myrstackar, plocka blommor och pressa, titta på nyutsprungna grodor och ta hem kottar är att förvägra barnen en barndom.

Skogen behöver faktiskt inte vara särskilt stor. För de minsta räcker det gott och väl med en tät liten dunge där man, med mamma/pappa kan gå på upptäcksfärd.

”Skogen är ännu en del av vår identitet, men det vi ser nu är en stor kulturell förändring där vi i högre utsträckning än tidigare kräver organiserade aktiviteter för att komma ut” säger Joakim ordgren på Skogssällskapet.

Varför är det så? När vi har tråkigt här, eller när vi egentligen inte har något särskilt för oss, brukar vi ta på oss kängor och jacka, packa picknick och ge oss ut i skogen. Ibland till och med så kort som till en liten skogsplätt som bara ligger runt huset men också bara sträcker sig några hundra meter.

Det som är så bra med den här plätten, förutom att den är nära, är att här finns det blåbärsbuskar, en myrstack, ett litet berg med små hålrum och våran rådjursduo brukar härja här. Här finns både löv och barträd, här finns vitsippor, Liljekonvaljer, Lingon och harsyra.

Det finns små, små kottar, och stora, stora löv. Perfekt för att fördriva lite tid och upptäcka nya saker att prata om.

Dessutom kan man leka många lekar i skogen, man kan sitta på en filt och läsa sagor, man kan leta harspår och kolla om man hittar någon skalbagge.

Utan små skogsbesök då och då skulle vi nog inte fungera, för varför stressa in till stan i tid och otid på schemalagda aktiviteter när det finns så mycket att upptäcka så nära.

Nu har vi haft ledigt, med vackert väder och mestadels kinkiga snuviga ungar. På påskdagen var vi hos farmor och farfar och jagade ägg …

Eftersom alla andra är så slöa, kan man hjälpa dem också…

Nästa vecka kommer det två tävlingar på bloggen, så förbered er för det blir roliga priser!